söndag 1 april 2018

Livet vann, dess namn är Jesus!

På dig, min Gud, förtröstar jag när oron skymmer min morgondag, för jag vet du är trofast emot mig.

Varför söker ni den levande här bland de döda? Han är inte här, han har uppstått!

Påsken är den kristna trons centrum. Den kristna kyrkan var, är och förblir gemenskapen av dem som tror och bekänner Jesu uppståndelse från de döda. Kyrkan är alltså en gemenskap: inte en byggnad, inte ett geografiskt område, inte en klubb för likasinnade. Det är en gemenskap av alla dem som tror på den uppståndne Kristus.

Idag berättar evangelisten Lukas om hur det gick till när Jesu tomma grav upptäcktes. Det var en grupp kvinnor som gick till graven på morgonen till solens dag, söndagen. Det var den första påskdagens morgon. De hade bestämt att gå tillsammans, de ville göra fint vid graven och göra iordning Jesu kropp, de hade inte hunnit göra det innan sabbaten gick in. Nu skulle allt göras ordentligt. Kanske hade de blommor med sig till graven så som vi brukar göra, de hade i alla fall väldoftande balsam och kryddor att göra iordning kroppen med. Det var Maria från Magdala, det var Johanna och det var Maria, Jakobs mor. Lukas berättar också att det var andra kvinnor med i deras grupp, och alla sprang de sedan för att berätta det fantastiska de hade fått se.

Och vad var det de hade fått se? De hade sett en tom grav. Jesus var inte där. Han hade blivit lagd i graven, men nu är han inte där. Först visste de inte vad de skulle tro, men så stod två män i skinande kläder framför dem. Kvinnorna blev förskräckta och tittar ner i marken, men änglarna – för det var vad de var – försvinner inte. Istället ger de kvinnorna kyrkans första uppdrag: Jesus har uppstått. Gå och berätta för alla andra!

Vad var det då de skulle berätta om? En tom grav? Det betyder så mycket mer än vad det först verkar! Att Jesus uppstod och lämnat graven tom, är det faktum som hela kristendomen och hela kyrkan hänger på. Kroppen fanns inte kvar! Jesus uppstod, blev levande igen.

Var då hans död inte verklig? Jo, Jesus dog verkligen. Han har varit i dödsriket för att besegra det och för att vi ska veta att inte ens där, i det tommaste mörka, är vi utan Jesus! Han som går med oss hela vägen har varit före oss även där. Det innebär att ingenstans är du eller någon annan ensam mer, inte ens i döden. Jesus besegrade döden, han krossade döden och lever igen. Så vänder Gud det onda till något gott. Endast Gud har den makten. 

Vi är kallade, precis som kvinnorna vid graven, till att vittna och bygga församling tillsammans. Går du till kyrkan för att fira Påskdagen idag? Gör det! Gå dit, samlas med kristna i ditt närområde, fira livets seger tillsammans med andra! Det är så kyrkan manifesteras, tar kropp. Kyrkan är inte en organisation, det är inte ett geografiskt område, det är inte en klubb för inbördes beundran. Kyrkan är ingenting annat än de människor som tror och bekänner att Jesus uppstod från det döda, som längtar efter mer Gud i sina liv. Just det som kvinnorna vid graven den första påskdagen sändes ut för att förkunna.

Vid kyrkans altare byggs kyrkan upp i bönen och lovsången, i mottagandet av Kristi kropp och blod. Här är han, livets Herre, han som segrat över döden och sprängt alla världens gränser. Här är han, och vi får del av honom i nattvardens sakrament.  

Kristus är uppstånden: ja, han är sannerligen uppstånden – Halleluja!

 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar