fredag 30 mars 2018

Korsets dag

"O salighet, o gåtfullhet, o Kristi törnekrona! Som mer än världens visdom vet, och varje synd kan sona!"

Vännen Jesus. Brodern Jesus. Jesus, vår vän. Jesus, vår bror. Om vissa saker kan man knappt tala, Långfredagens händelser är en av dem. Vad skulle vi kunna säga om korset, hur skulle orden kunna beskriva något sådant på ett rättvist sätt?

Av Jesu förtvivlansrop på korset lär vi att Gud håller för våra tvivel och vår förtvivlan. Gud håller till och med för våra anklagelser och bitterhet. Gud håller för vår rädsla och egoism, för vår undflyenhet och vårt svek. För det är ingen annans anklagelser, rädsla, undflyenhet, egoism och svek som får Jesus korsfäst. Allt det som vi vill sätta ”dom” framför i lidandesberättelsen ska vi istället sätta ”jag” framför. Det är ingen annans synd det handlar om, utan det är min. På korsets trä är världens ljus och kärlek uppspikat, och vi gjorde det. Jag gjorde det. Jag har del i världens bortvändhet från Gud. När jag vänder mitt ansikte bort från den som söker min blick, bort från den som behöver min hand. När jag låter mitt hjärta hårdna inför ondskans makter i himlarymderna, när människor går under, dör, och jag vänder mig bort och tänker – det gäller inte mig – då är det jag som korsfäster Kristus.

Nu får vi stanna här, inför korset. Stanna i tystnaden, i lidandet och döden. Inför korset, tillsammans med Kristus och tillsammans med alla människor som lider i vår värld idag.
Se korsets trä, på vilken världens frälsare är fästad! 


 "Nu all min synd du tagit har - av fröjd vill hjärtat gråta - jag är ditt barn, du är min Far - o, salighetens gåta!" 








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar