lördag 24 februari 2018

En smula av Guds rike

I evangeliet berättas det om en kanaaneisk kvinna som möter Jesus. Hon ropar och ropar: ”Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.”
Kanske har hon följt honom sådär på avstånd en tid, kanske har hon sett de under som sker i hans namn, hon har åtminstone hört om honom för att våga yttra sin önskan. Jesus hör henne men möter henne först med tystnad. Hon är en kvinna av ett annat folk, en annan tro. Hon är paria, hon är pinsam och lärjungarna vädjar till Jesus att få henne att sluta.
Jesus vänder sig till henne för att avvisa henne och säger: ”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk”. Här menar Jesus alltså att han endast är sänd till det judiska folket, det folk som Gud utsett till sitt egendomsfolk. Det är hans första prioritet. Men kvinnan godtar inte det svaret från Jesus. Hon ber om att få en smula, om än aldrig så liten, av det löfte Gud gett sitt folk. En smula är allt hon begär, en glimt av Guds rike, en skärv av hans löfte. Då sade Jesus till henne: ”Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.” Och från den stunden var hennes dotter frisk.

Tro är helt och hållet en gåva säger Luther, en gåva given av Gud. Det är en gåva Gud ger var och en av alla sina skapade, en gåva till hela hans avbild. Det finns krafter som vill ta den ifrån oss, men Kristus står på vår sida när vi kämpar med vår tro och för vår tro.

När livet ställs på sin spets, då duger inga ord utan verklighet, det vet vi. När allt rasar samman inför våra ögon duger inga tomma ord, inga floskler kan få flickan frisk igen.
Då finns inget annat än att möta sanningen, det finns ingen annan väg ut ur ångesten än att se världen och mitt eget liv för vad det är, och vända sig till Gud som har gett mig livet. När jag vänder mig till honom kan jag be om vad som helst, för Gud är vår Far, vår gudomlige förälder som vill ge sina barn allt. Jag kan be om allt, men jag kan också be om en smula, en smula, en glimt av Guds rike.

Jag tackar och prisar dig för att det inte beror på kraften i min bön, inte på att jag finner de rätta orden, inte på vad jag känner eller upplever, utan bara på detta: att jag behöver dig. Herre, Jesus Kristus, vi behöver dig. Amen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar