lördag 3 mars 2018

Ljusets barn

 
I dagens evangelium möter vi Jesus när han driver ut en demon som är stum. Demonen är stum, och den gör mannen stum. Här visas Jesus brottningskamp mot ondskan. Han driver ut det onda, han kämpar mot djävulen i öknen, kämpar mot honom mitt i vardagen, mitt i livet. Den stumme mannen blir fri från det som plågar honom, fri från den sjukdom som har hållit honom fången och som lett till att han inte har kunnat leva ett liv fullt ut tillsammans med andra. Det som har gjort honom till en utstött. Jesus ser och driver ut det onda. 

Men Lukas fortsätter berättelsen och det blir ibland lite svårt att hänga med i vad som sker. Efter det att Jesus helat mannen blir han anklagad för att ha drivit ut demonen med hjälp av demonernas furste Beelsebul, alltså det onda självt.

Jesus svarar med en kort liknelse: ett rike som råkar i krig med sig själv kan inte bestå. Eller, i vår kontext: ett land som råkar i inbördeskrig kan inte bestå. På samma sätt kan inte Jesus driva ut det onda med det onda, han som själv är godheten.
Det är med Guds finger som Jesus driver ut det onda. Det är med Guds helige Ande som bara vill liv som han driver ut demonerna. Och så ger han oss detta glädjebudskap: om det är med Guds Ande som jag driver ut det onda, då betyder det att Guds rike är mitt ibland er! Guds rike är inte bara nära, det är här! I och med Jesus är det här. Så älskar Gud världen att han ger oss sig själv genom sin ende son för att vi skall veta vem han är och vad han enligt sitt löfte har i beredskap åt oss.

Den yttersta kampen mot ondskan är inte vår kamp, den är Guds. Den yttersta kampen kommer resultera i seger och Gud ska skapa nya himlar och ny jord. Den yttersta kampen är inte vår, men det betyder inte att vår roll ska vara passiv i denna världen. Vi är kallade till att vara ljusets barn. Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss, lev som ljusets barn, skriver Paulus i brevet till församlingen i Efesos. Kampen mot det onda och för det som är gott är i allra högsta grad en del av vårt eget liv.

Får detta dig att rygga tillbaka? Tänker du kanske att den kristna tron handlade väl om nåd, om att vi ingenting behöver göra själva, att vi bara behöver ta emot Guds godhet? Den kristna tron är ingen bakdörr, en enkel väg ut. Den kristna tron handlar i allra högsta grad om att gå i närkamp med livet – det vittnar inte minst Bibelns människor om. Ibland ser det ut som Davids kamp med Goliat. Utgången verkar vara given, men så händer det oväntade: den lilla stenen slår ut härföraren. Bibeln och vår egen erfarenhet påminner oss om det hela tiden – för Gud är ingenting omöjligt! 


Fastan kallar oss till besinning och omvändelse. Fastetiden handlar om att se livet och den värld vi lever i som den är, låta Guds ljus skina in i alla mörka vrår. Att vara troende är inte att vara försäkrad mot smärta och kamp. Det är inte att leva en rosaskimrande vardag utan problem, utan det är att gå kärlekens väg, den väg som Kristus gått före oss, det är en väg där vi återfår vår sanna frihet i skuggan av ett kors. Närmast kommer vi honom i bröd och vin som dukas och välsignas på altaret, här är han enligt sitt löfte. Detta är min kropp och blod har Jesus sagt, och när vi tar emot honom gör vi det tillsammans med kristna över hela jorden, och vi kallas alla att vara ljusets barn.

Herre, lär mig vad det är att vara ditt barn, barn av ditt ljus. Lär mig och hjälp mig att våga ta upp kampen mot det onda, det som sker i min vardag och det som finns inom mig. Låt mig vända om till dig, Herre Jesus Kristus. Amen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar