lördag 20 januari 2018

Säg bara ett ord

Hela vägen går han med mig, vad kan jag väl önska mer? Kan jag tvivla på hans godhet när jag här hans ledning ser? Himmelsk frid, gudomlig trygghet uti honom har min själv, ty jag vet, vad än mig möter, gör dock Jesus allting väl! Ty jag vet, vad än mig möter, gör dock Jesus allting väl. (Sv. ps. 252)

Det står som överskrift denna söndag att Jesus skapar tro. Kanske undrar du över vad det kan betyda. Är det Jesus som skapar tro i mitt hjärta? Vad är tro? Hur får man egentligen en sann tro? Att tro är att sätta sin lit till något utanför oss själva. Tro är hjärtats förtröstan, tro är överlämna sitt liv. I Hebréerbrevet står det att tro är en visshet om något som vi inte kan se. Tron är alltså en visshet – det vill säga erfarenhet av, vetskap om något som vi inte kan se. Vi kan inte se det, men ändå erfara det.

Tron kan grunda sig på det som vi har hört av andra och sett hos andra. Man får en hjälp att tro genom att se tron hos andra människor. Se på ditt eget liv. Säkert finns det människor som i ditt liv blivit till trons förebilder för dig. Ser du dem framför dig? Kanske är det dina föräldrar, kanske mor- eller farföräldrar. Kanske är det din konfirmationspräst eller någon annan i församlingen som varit viktig för dig och för din egen tro. Människor som verkar ha funnit frid. de behöver inte alltid ha uttryckt det, men vi känner av det. Människor som har mött Guds helighet. De skapar en längtan hos oss bara genom sitt sätt att vara och leva. 

Hur lär jag då känna honom? Hur ska jag lära känna Jesus? Man lär känna Jesus så som man lär känna en människa. Man lyssnar till honom. Man sätter sig ned och lyssnar, lyssnar med ett öppet sinne. Och när jag lär känna honom, då kan det hända att jag också ser mitt eget liv i ett nytt ljus. Det kan ske så som det var för den romerske officer som Jesus möter i evangeliet (Matt. 8:5-13) att man drabbas av Guds helighet och sin egen litenhet: ”Herre, jag är inte värd att du går in under mitt tak. Men säg bara ett ord, så blir pojken frisk.” Jesus kräver aldrig för mycket av oss. Han ger oss aldrig mer än vi klarar av.
Ibland drabbar livet och döden oss och vi står handfallna inför ondskans meningslöshet. Bär vi en erfarenhet av besvikelse, kanske till och med ilska gentemot Gud ska vi veta att han håller för det. Gud håller för våra tvivel, för vår ilska och vår ensamhet. Gud är god och vill inte det onda som sker. Ytterligare ett kan vi veta: att Gud inte har förklarat lidandet för oss men lovat att vara med. Hela vägen går han med oss.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar