fredag 24 november 2017

#vardeljus, arvsynd och en väg framåt



På morgonen fredagen den 24 november publicerade Kyrkans tidning ett upprop som anknyter till #metoo-kampanjen benämnt #vardeljus. Över 1300 underskrifter av kvinnor i Svenska kyrkan. Under morgonen öppnades också bloggen Vardeljus
där vittnesbörd om olika former av sexuella övergrepp i svenskkyrkliga sammanhang rullar upp; ett nytt vittnesbörd var tionde minut. Det är präster och diakoner som blir utsatta under själavård, det är konfirmander, ungdomsledare som inte känner gränser, det är vanliga församlingsbor som blir utsatta av kyrkorådsledamöter. Jag har aldrig gjort mig några illusioner om att det skulle vara annorlunda i kyrkan än i övriga samhället. #Vardeljus visar på just det. Men kyrkans sammanhang bidrar med ytterligare en twist: det handlar om din innersta övertygelse och om människor som har möjligheten att utöva andlig (och världslig) makt över andra. Och kristna är vana vid förföljelse, därför håller vi gärna tyst utåt för att inte "skada". Kyrkokritiker (sådana som jag själv till exempel) utmålas gärna av kyrkans egna led som svikare och hatare - hur ska det då inte vara för den som kommer med anklagelser mot den fantastiske ungdomsledaren eller prästen?

Jag har skrivit under uppropet. Jag gjorde det för att jag tydligt vill markera att jag står tillsammans med alla andra hundratusentals, miljontals, ja miljarder kvinnor världen över som varje dag drabbas av sexuella övergrepp och lever i förtryckande sammanhang. Jag gjorde det för att strålkastarljuset nu är satt på de patriarkala strukturer som världen till mångt och mycket är uppbyggt av och att vi därmed har en unik chans att diskutera det när världen lyssnar i åtminstone några minuter.

Men det jag vill skriva mer specifikt om här är det tredje skälet för min underskrift. Det är att jag tror att den kristna tron har ett alldeles särskilt inlägg att komma med i debatten, ett inlägg som inte bara är viktigt i kyrkans sammanhang, utan faktiskt kan verka förlösande för samtalet om hur vi överhuvudtaget ska gå vidare.

Från det att #metoo-debatten började på allvar så har inlägg på temat "inte alla män" återkommit som ett irriterande kontinuum. Och det är ju naturligtvis å ena sidan korrekt i sak - inte alla män har en juridisk skuld till övergreppen som begås dagligen och stundligen. Men det handlar ju inte bara om juridik, eller hur? Det handlar inte enbart om det som går att lagföra, utan det handlar lika mycket om attityder, vår syn på varandra och vilka strukturer som tillåts härja sönder vår gemenskap.

För att komma vidare från den förlamande känslan som åtminstone jag kände initialt måste vi se på vad som är juridisk skuld och existentiell skuld. Att inte alla män har faktisk juridisk skuld i detta, men att vi alla på samma gång har skuld genom att vi är män(niskor) med en inneboende benägenhet att göra det onda och därmed har del i syndens strukturer. Detta talar teologin om som arvsynd och beskrivs i Bibeln exempelvis i Romarbrevet 3:23-24;
Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus.

Läran om arvsynden anses ganska ofta som en hård tanke - skulle människan bära på en sort synd-gen som gör henne benägen till att göra det onda? Är inte det en väldigt negativ bild av människan? Jo, absolut. Men jag har alltid sett det som en ganska realistisk bild av människans beskaffenhet. Observera att det inte gör människan ond - Gud skapar inte ont - utan vi bär inom oss förmågan till att göra det onda (likaväl som det goda).
Se på världen! Se runt omkring dig! Läs vittnesbörden som #metoo-kampanjens olika upprop lyfter fram!

"Som ung och ny var jag rädd för att vara obekväm. Tragiskt nog så tänkte jag att detta var mitt fel som inte vågade säga nej ännu tydligare."

"Första gången han förgrep sig på mig var några veckor efter konfirmationen. Jag var oskuld innan dess. Han var min konfirmandpräst. Övergreppen pågick i flera år"

"112 jourhavande präst är en riktigt otäck arbetsuppgift. Jag har haft många år där men nu är det nog. Även församlingssjälavård säger jag nej till om vi inte får vara två (och vi inte känner personen). Så många övergrepp har jag varit med om i ett stängt rum särskilt som präst."

Jag finner ingen annan förklaring till hur mänskligheten är beskaffad än att för det första: ondskan är en realitet, och för det andra: benägenheten att välja det onda finns inom oss var och en.

Och nu kommer evangeliet: det är först när vi har gjort situationsanalysen (alla har syndat och gått miste om härligheten) som vi kan närma oss en strategi för hur det ska hanteras. Som kristen börjar det i överlåtelse och omvändelse. När vi konstaterat vår egen litenhet återstår inget annat än att falla i Jesu armar och lägga våra liv i Guds händer. I den dagliga omvändelsen får vi leva, och Gud upprättar oss dagligen och stundligen! Utan att vi har förtjänat det! Nåd!

Men även för den som inte är kristen bekännare finns en väg här: för om alla har skuld har också alla ansvar. Nu talar jag inte om de som är offer för sexuella övergrepp och trakasserier. De är utan skuld för det som har hänt. All skuld ligger hos förövaren. Men vad gäller hur vi som samlad mänsklighet ska ta oss an det här enorma problemet som sätter femtio procent av befolkningen i skräck för de andra femtio procenten är att det aldrig gäller "någon annan". Det kan lika gärna vara jag.


Det kunde lika gärna vara jag.

Om alla har skuld betyder det i sin tur att vi var och en kan göra något åt situationen genom att ta ansvar. Jag kan ta ansvar genom att - exempelvis - skriva på ett upprop, men ännu hellre: lova mig själv att aldrig mer vara tyst när patriarkatets förtryck tar kropp i min närhet.  

2 kommentarer:

  1. Stig Walldin
    Skulle nog gjort som du: att i solidaritetens namn skriva under. Och visst beror det på arvsynden. I o m syndafallet betraktade man inte varandra som hela människor.
    Men du tar också upp en viktig sak, och det gäller Nåden. Den naturliga människan är lagisk, åtminstone när det gäller andra. Men i våra sammanhang, borde Nåden ge en person chans till upprättelse.
    Hörde att Metropolitans chefsdirigent blivit avskedad, därför att han som ung tydligen närmat sig pojkar. För fyrtio år sedan!!!

    SvaraRadera
  2. Syndafallet och makt hänger djupt ihop för redan i genesis står det "du skall begära din man och han skall råda över dig" vidare står det när Gud talar mot Kain "synden ligger framför dörren och begär dig men du skall råda över den" då blir det tydligt att syndafallet handlar om makt, vem som har makt över vem. Denna maktstrid mellan oss och synden mellan man och kvinna pågår än idag och vart kristna svar är inget annat än vänd om och tro evangelium, budskapet att Jesus kom och dog för många.
    All maktspel är av ondo. Och detta begär Gud när vi ser bår synd, ånger och ett förkrossat hjärta. Och när Kain dödade sin bror vann synden och Abels blod, det oskyldiga ropar från jorden till Gud,
    Men det står även skriven att hämnden tillhör Gud

    SvaraRadera