lördag 20 maj 2017

Ett liv i bön

En liten stund med Jesus, o vad den jämnar allt! Den ger åt hela livet en ny och ljus gestalt. När jag är trött av vägen och allt som möter mig, en liten stund med Jesus och allt förändrar sig. (Sv.ps. 207)

Jag har just kommit hem från ett par dagar hos systrarna på Klaradals kloster i Sjövik. Där levs som i alla kloster ett liv genomsyrat av bön. Att bara under en kort liten tid få gå in i det regelbundna bönelivet med tidegärden är för mig inte bara avlastning och vila utan också - och kanske framförallt - en påminnelse om den stora kyrkan och den världsomspännande kristenheten. Jag svindlar inför att jag i psaltarpsalmerna ber med samma ord som Jesus, och jag njuter av de spröda tonerna i gregorianikens bönespråk.

Jag är så tacksam för dessa platser som påminner oss om bönens kraft och det utmanar mig att än mer sätta av tid för bön och för att lyssna in Guds röst. För det behöver vi tid och avskildhet, två saker som är bristvara i mitt och mångas liv.

Bo Giertz - som jag så ofta återkommer till - skriver i ett predikoutkast till Bönsöndagen från 1950: "du kan inte vänta på tillfällena, du skall bereda dig tillfällen". Och vidare: "En bön som fortsätter trots sin svaghet visar att du vill höra Gud till".

Jag vill höra Gud till.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar