lördag 8 april 2017

Vägen till korset


De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. Och de som gick före och de som följde efter ropade: 'Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.' Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!” Så kom han in i Jerusalem och gick till templet. Och när han hade sett på allt vände han tillbaka till Betania med de tolv, eftersom det redan var sent. (Mark 11:7-11)

Hur ska man predika dagen efter att ett terrordåd skett? Finns det något att säga när ondskan blivit så påtaglig att allting annat liksom tystnat? Finns det något evangelium? Frågan kan få vem som helst att snubbla på orden. Även jag gör det.
Svaret är att vi ska predika som kyrkan alltid gjort. Att livet segrar över döden, att ljuset betvingat mörkret. För det är sant, även dagen efter ett terrordåd.

Varhelst mörkret finns så har Jesus varit där. Han har gått samma gator som vi, känt grus och asfalt under fötterna. En mors kind, en väns skratt. En god måltid, samtal i natten. Han har sett ondskan i vitögat och gått levande därifrån. Han har varit i dödsriket och stått upp igen.
Efter det är världen inte sig lik igen, det finns en ny världsordning. Ondskan existerar fortfarande och visar sig hos oss smärtsamt ofta: i Syrien med det onämnbara mördandet av barn, i Stockholm med terror och skräck, i dödliga sjukdomars härjande i oskyldiga människokroppar. I en flickas försvinnande på det blommande berget i försommarskrud.
Ondskans makter i himlarymderna. Djävulens grymhet och list. Det är verklighet. Men vad som också är verklighet är att varhelst mörkret, ondskan, finns så har Jesus redan varit där. Ingen enda är ensam mer, Jesus har varit där. Gud är god. Gud är god. Gud är god. Gud är god. Gud är god.

När Jesus går upp till Jerusalem vet han att det är via Dolorosa, smärtornas väg, som han beträder. Hosiannaropen ljuder ur folkets hjärtan, men snart ska de förbytas till rop och krav om korsfästelse. Korsfäst! Döda! Lemlästa! Förtär! Det är vi som står där vid gatorna och ropar. Det kunde lika gärna vara vi. Det kunde lika gärna vara jag. Lika lätt som vi tjusas av härligheten, dras vi med i den insnärjda spiralen - den som lyssnar på rädslan och bara ser till mitt eget. Den som ropar: Korsfäst! Det kunde lika gärna varit jag. Vem väljer jag att vara? Hur väljer jag att handla? Vem väljer jag att följa?

Idag är som alla dagar evangelium: Livet vann, dess namn är Jesus. Han kallar oss till ett liv i ljuset.

1 kommentar: