fredag 14 april 2017

Korsets dag

Det är korsets dag, Långfredagen.

Jesus fick själv bära sitt kors till Golgata. Simon från Kyrene lättade hans börda ett litet slag. Var lärjungarna fanns berättar inte Markus, men de var nog inte långt borta. De höll sig kanske i utkanten, i folkmassan, oroligt gömda. Inte enbart rädda för sitt eget liv, utan naturligtvis även för vad som skulle hända med vännen Jesus. Vännen Jesus. Brodern Jesus. Jesus, vår vän. Jesus, vår bror.

Judas, en av de närmaste har förrått honom. Petrus, han som kallades Klippan, har visat sig vara en svikare, en som inte höll måttet när det verkligen gällde. Allt verkar vara slut. Ett misslyckande. En tragedi.

Jesus ropar från korset: "min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?" (Ps. 22). De orden måste ha bränt sig fast i lärjungarnas minne. De måste ha gjort ont, precis som det gör ont i oss att höra eller se någon lida. Kanske blundade de för att slippa se på Jesus så som vi blundar när vi inte klarar att se plågade barn från krigszoner på nyheterna eller i tidningen.

På korset tar Jesus på sig all världens synd och ondska. På korset bär Jesus allt hat, all misstro, allt våld vi människor utövar mot varandra, han bär krig och världsbrand. Han bär allt det på sina axlar, i sin kropp. Allt det kastas på Jesus på korset, så han bär världens synd. Det är så stora ord att vi skyggar. I den här stunden, just den här stunden, bär Jesus all den ondska som aldrig kan förenas med Gud. Den som måste övergivas.

Rättfärdig dog han för att leda oss orättfärdiga till Gud. För att Gud vill försoning. Och för att försoning inte är att släta över eller skyla över som med ett skynke, utan det är att stryka ut, sudda bort, och låta det vara borta. Gud stryker ut och låter det vara borta.

Jesu död på korset är en kärlekshandling, ett återställande av skapelsen och ett mysterium. Det är inte ett blodigt utkrävande av hämnd. Jesus dör av brustet hjärta. Av Jesu förtvivlansrop på korset lär vi att Gud håller för våra tvivel och vår förtvivlan. Gud håller till och med för våra anklagelser och bitterhet. Gud håller för vår rädsla och egoism, för vår undflyenhet och vårt svek. Gud är härskarornas Gud och samtidigt vår bror.

Gud har aldrig förklarat lidandet för oss, varken vårt eget eller hans. Han har aldrig förklarat det, men han har lovat att vara med. Idag på Korsets dag får vi upprepa de hemlighetsfulla orden från det nya förbundets instiftande: "För mig utgiven. För mig utgjutet". För vi och den värld vi lever i är i desperat behov av försoning. O, kom låt oss tillbedja.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar