söndag 16 april 2017

Frid åt er alla

Så har vi inlett påsktiden. Sju veckor av sprudlande, uppriktig glädje präglar våra gudstjänster, med påskljuset tänt och den vita liturgiska färgen som påminnelse om det nya livet. Bibeltexterna på Annandag påsk berättar att budskapet om den tomma graven omedelbart började spridas bland lärjungarna och i Jerusalem. Evangelisten Johannes återger en händelse som inträffar på påskdagens kväll, lärjungarna är samlade i rädsla bakom reglade dörrar och plötsligt kommer Jesus mitt ibland dem. Hans hälsning är den som de känner igen honom på: frid åt er alla.

Fridshälsningen påminner om Jesus och är den hälsning med vilken kristna möter varandra, i mässan och i vardagen. Den frid Jesus skänker är långt mycket mer än bara lugn och ro, den frid Kristus skänker handlar om en grundläggande frid i livet och den kommer av insikten att det är Gud som håller hela världen i sina händer – inte jag själv. Det är en frid som kommer av insikten och erfarenheten av Kristi död och uppståndelse och att världen för alltid är förändrad. Den frid som Kristus skänker är shalom, Guds frid, och innebär att allt är som det ska, allt är liksom på plats.

Nu sänds vi ut att förkunna evangeliet, precis som apostlarna gjorde en gång. Varje mässa har ett motiv av denna sändning, där vi rustas och sänds ut i världen för att leva evangeliet. Vid altaret börjar det, vid altaret som på samma gång är symbolen för Kristi grav och platsen där vi kommer honom så nära som det bara är möjligt i nattvardens bröd och vin. När vi tar emot hans kropp och blod tar vi emot hans shalom, den frid som världen och vi själva behöver.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar