lördag 25 mars 2017

Guds mäktiga verk

Var hälsad Herrens moder, o Maria! Högtlovade på jorden, o Maria! Träd fram och kerubim, och sjung o serafim! Sjung med henne Herrens lov: salig, salig, salig Maria!
Mitt i fastan påminns vi om livet som ständigt förnyas, då kyrkan firar Jungfru Marie bebådelsedag. Maria, Herrens moder, är värd vårt lov och vi behöver inte vara rädda för att rikta blicken mot henne som hela Kyrkans moder, för hon pekar alltid vidare på Jesus.

Vi närmar oss passionstiden och fastans allvar stegras, men så kommer Mariadagen och bryter in, ja nästan tränger sig in med sitt glädjesprudlande JA! Evangeliet berättar om hur Gud bryter in i världen. Han sänder sin ängel Gabriel till en ung kvinna i en viss tid på en viss plats. Gud är inte en Gud som är långt borta från oss, nej, Gud har makt att bryta in i historien och träda in i våra liv. Så var det för Maria och så är det även för oss. Ängeln kommer till Maria med bud. Hon ska föda den högstes Son.

Först är hon frågande: hur ska det gå till? Ängeln ger svar: för Gud är ingenting omöjligt. Det svaret räcker för henne, hon ställer sig till förfogande: ”Se jag är Herrens tjänarinna”. Maria lär oss lovsångens och tillitens livshållning. Ingenting är omöjligt för Gud, de orden låter hon bära sig, och hon visar med sin inställning på vad det innebär att leva i verklig överlåtelse; "må det ske med mig som du har sagt".

Maria låter ingen annan härska över henne utom Gud. Hennes trotsiga "jag är Herrens tjänarinna" strålar genom tidsrymderna och ges till oss som en profetisk uppmaning. Vem är din herre? Vem äger dig? Frågan ställs av Maria till oss, rakt in i vår tid, in i våra liv.
Vad låter du ha makten i ditt liv? Vill du att det ska vara så?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar