lördag 11 mars 2017

Andra söndagen i fastan

"Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne." (Mark 14:9)

Jesus är i Betania och har kommit till Simons hus för att äta. Många är där. Matteus och Johannes berättar också om detta tillfälle, då en kvinna kommer in och tar plats på förbjudet område, mitt i männens värld. Markus återger inte hennes namn, vi vet inte vem hon är eller om Jesus mött henne tidigare. Det är oviktigt. Det viktiga är att hon är en kvinna som har kommit till tro, som i mannen från Nasaret ser världens frälsare och den uppenbarade sanningen.
Hon tar sig fram till Jesus och öppnar en flaska balsam och häller över hans huvud och hår. Stämningen i rummet går att ta på. Vad gör hon? Egenrättfärdigheten tar omedelbart röst och säger: "vilket slöseri! Detta hade kunnat gå till de fattiga!".

Kvinnas avsikt med att smörja Jesu huvud med balsam var att hedra och ära honom. Hon har i Honom sett det som ger hennes liv mål och mening: sanning och räddning; räddning från allt det som gör hennes liv till ett fängelse och till ett liv i överflöd. Nu vill hon slösa sin kärlek på Honom som har gett henne allt detta. Och det ska inte tas ifrån henne.

Vad har Gud gjort i ditt liv? Kan du se på Jesus så som kvinnan gjorde, att Han är den som ger överflödande liv och sanning? Hur kan den tanken växa och gro hos dig under resten av fastetiden?  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar