lördag 4 februari 2017

Frälsningens ljus

Kyndelsmässodagen avslutar julfirandet i kyrkan. Det har gått 40 dagar sedan jul, och evangeliet berättar hur Josef och Maria begav sig till templet i Jerusalem för att bära fram Jesusbarnet.

Så kommer Josef och Maria till templet med sin nyfödde, och Symeon ser. Hanna ser. De är seende personer. De inte bara ser det som är viktigt, de förstår också att tolka det de ser. Vad är det då de ser? Jo, att barnet som Maria och Josef bär är annorlunda än de hundratals barn som de ser varje år bäras till templet av sina föräldrar. I barnet ser de Guds löfte, världens ljus, ja de ser världens frälsare.

Symeon blir så lycklig och glad att han sjunger och lovsången som han diktar, ledd av helig Ande, sjungs eller läses än i dag av miljontals kristna världens över som aftonbön i tidegärdens completorium. Symeon och Hannas vittnesbörd blir kyrkans vittnesbörd, och med dem ser kyrkan - vi - frälsningens Gud som uppenbaras i det 40 dagar gamla barnet. 

Det lilla Jesusbarnet bärs fram i templet av sina föräldrar. Symeon och Hanna ser och förstår. Från templet i Jerusalem flyttas centrum till kyrkans altare, hit till oss, där Jesu kropp kommer till oss i bröd och vin. Tid och rum upphör, här är rymlig plats, här är Guds bord. Ett stråk av himmel och en doft av jord. För dig utgiven, för dig utgjutet.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar