lördag 14 januari 2017

Guds härlighets uppenbarelse

Trettondagstiden är en särskild tid i kyrkoåret, om än lite bortglömd numera mitt emellan jul och fasta. Trettondagens tema, Guds härlighets uppenbarelse, finns kvar som en grundton även de följande söndagarna i trettondagstiden - som kan vara sex till antalet innan de övergår i förfastan. Andra söndagen efter trettondagen har fått sitt tema (livets källa) efter en av evangelietexterna, berättelsen om kvinnan vid Sykars brunn. Övriga årgångars evangelium återknyter tydligare till trettondagstidens övergripande tema, så även söndagens evangelium från Johannesevangeliet 5:31-36.

Jesus talar om vittnesbörd och på vilket sätt vittnesbördet om honom bär kraft och sanning. Han säger att han inte behöver någon människas vittnesbörd, inte heller att han tänker med ord vittna om sig själv. Istället säger han att hans gärningar (verk) vittnar om sig själva. Det som Jesus gör visar alltså på vem han är och var han kommer ifrån. Ty de verk som Fadern har gett mig i uppdrag att fullborda, just de som jag utför, vittnar om att Fadern har sänt mig.

Kan någon bli trodd som kommer med sådana anspråk som Jesus gör? Lärjungarna måste ha fått frågan många gånger. Säkert ställde de frågan själva, inom gruppen. Vad vi ser av evangeliet idag är att Jesus inte själv begärde att bli trodd för att han själv sa något. Istället hänvisar Jesus till att de ska döma av hans gärningar, av det verk han utför. De människor som levde samtidigt och tillsammans med Jesu fick se med egna ögon, eller möta människor som själva hade sett. I det låg ett särskilt kraftfullt vittnesbörd, självklart.

Vad har du sett? Hur har Gud uppenbarats i ditt liv? På vilket sätt har Guds härlighet uppenbarats för dina ögon? Och om du inte tycker dig ha erfarenhet av något sådant: skulle du vilja att Gud blev tydlig för dig? Då kan du be om det. Be: Jesus Kristus, hjälp mig att se din närvaro i mitt liv, amen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar