lördag 7 januari 2017

Epifania



Var inte rädd, jag har friköpt dig, jag har gett dig ditt namn, du är min. När du går genom vatten är jag med dig, vattenmassorna skall inte dränka dig.

Första söndagen efter trettondagen berättar om Jesu dop. Epifaniatiden är inledd, tiden som fortsätter temat Guds härlighets uppenbarelse i Kristus. Det kristna julfirandets komplicerade tillkomsttid påminns oss, då vi på bara några dagar firar både tre konungars ankomst till julkrubban och Jesu dop i Jordan. Jesus är redan vid födelsen helt och hållet gudomlig och helt och hållet mänsklig. Det är lätt hänt att vi tror att det var först i vuxen, medveten ålder som Jesus blev Kristus, att Gud Fadern på något mystiskt sätt skulle ha adopterat en son som han gjorde gudomlig. Kyrkan kämpade under de första århundradena med den här frågan, men fann den uppenbarade sanningen: Jesus Kristus är sann Gud och sann människa, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern. Det är verkligen himlen Maria håller i sin famn, Gud själv tar plats i det mest värnlösa av alla varelser.

Evangelisten Markus återgivning av händelserna kring Jesu dop är kortfattade och koncisa. Han brer aldrig på utan berättar det viktigaste: Jesus kom, döptes, steg upp, såg, hörde. Här sker det som världen aldrig hade anat: Frälsaren träder fram och hans uppdrag avslöjas. Anden sänker sig ner över Jesus i en duvas skepnad. Inte för att han inte ägde den förut, men för att det nu ska bli klart och tydligt för oss som står och ser på. Det är Kristus, Messias, Immanuel. Alla Guds löften går i uppfyllelse med Honom.

Jesusbarnet i krubban, tillbedd av herdar, änglar, vise, djur och vanligt folk. Uppenbarad för mig som Guds egen Son. Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud. Käre Herre Jesus, får jag leva nära dig? Lära känna dig? Kan det här årets gåva och löfte bli att din vilja med mitt liv blir mer uppenbarad?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar