lördag 8 oktober 2016

Vad gott han har gjort - tacksägelsedagen


Kan den som har allt känna sann tacksamhet? Och vad har den som förlorat allt för anledning att uttrycka tacksamhet? Tacksägelsedagen väcker frågor som vi ibland skjuter undan in i mörka hörn. Och vad är tacksamhet egentligen, sann tacksamhet? På vilket sätt – och till vem – ska den uttryckas?

Ofta förpassas Gud till bakgrunden i vårt liv. Vi tackar honom när vi anser att vi har rimliga skäl till det. Det är som om vi har glömt bort vem Gud är. Som att vi har glömt bort att han är den som ger allt liv, att han är den som andas sin livsluft in i alla varelser – och att han är den yttersta anledningen till att du och jag överhuvudtaget är här. Från Johannes Uppenbarelse: ”Du, vår Herre och Gud, är värdig att ta emot härligheten och äran och makten. Ty du har skapat världen, och genom din vilja blev den till och skapades den.”

Men om vi nu har glömt bort vem Gud verkligen är, och vad han vill ge oss – hur ska vi då lära känna honom på nytt? Hur ska vi kunna lära känna Gud? Ja, Gud har gett sig till känna för oss på ett alldeles särskilt sätt – genom att själv ta plats här hos oss, i Jesus Kristus. I Jesus rivs muren som skiljer himlen och jorden åt. Jesus lär oss vem Gud är. Och vad lär han oss? I evangeliet får vi höra att Jesus helar människor. Människor kommer till honom, människor som annars inte hade någon plats i samhället och han öppnar sina händer och sitt hjärta för dem. De hade alla sorters krämpor och sjukdomar, men det viktiga är inte själva diagnosen utan att den som kommer till honom får ett nytt liv. Det gällde då och det gäller nu. När vi vänder oss till honom möts vi av liv i överflöd. Sådan är Gud. 


Sådan är alltså Gud. Han ger liv och för det får vi ge honom lov.




 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar