lördag 10 september 2016

Ur döden livet


Förra söndagen hörde vi om en fattig änka som tillsammans med sin son tog emot den kringdrivande profeten Elia i sitt hus och lät honom ta del av det lilla hon hade. Vi fick i henne se en förebild i att sätta all sin lit till Gud men hon gav oss också hjälp att se igenom allt det som vi tror är viktigt men som när livet ställs på sin spets inte är det. Hon, som i stort sett ingenting hade, gav av sitt lilla och det blev till välsignelse. Gud uppenbarade sitt löfte att det aldrig någonsin skulle saknas bröd i hennes hus. I dag får vi följa den dramatiska fortsättningen. Kvinnans son insjuknar och dör. Vad betyder bröd när Livet tas ifrån henne? Nu lär hon oss återigen något viktigt: hon låter all sorg och ilska välla fram, riktar den mot Gud men Elia blir den som får ta emot den först. Kvinnan visar oss att vi inte behöver hålla våra känslor inom oss, inte ens dem som kan vara svåra för oss och andra. Vi kan till och med känna och visa ilska och sorg gentemot Gud - han håller för det! Kvinnan utan namn är en sann förebild för oss.

En kvinnas son väcks upp, och hundratals år senare en till. Jesus har gått till staden Nain och där möter han ett sorgefölje.

"När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: ”Gråt inte.” Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: ”Unge man, jag säger dig: Stig upp!” Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: ”En stor profet har uppstått bland oss” och: ”Gud har besökt sitt folk."

Det finns liv bortom det som är dött. Det är den stora berättelsen. Bortom döden livet. Ur döden livet. Här uppenbaras det som inte kan benämnas. Guds rike.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar