lördag 17 september 2016

Rikedom


Jesus ger oss en liknelse i evangeliet om en rik man som fått överflödande avkastning på sina ägor. Mannen funderar för sig själv vad han ska göra med avkastningen, han skulle inte få plats med allt. Mannen väljer att riva sina gamla lador, bygga nytt, vackert, fräscht – och så få rum med hela skörden och mer därtill. Han kunde på så sätt behålla allt för sig själv, dra sig tillbaka, klappa sig på axeln och vara väl försörjd för många år framåt. Slutakten i liknelsen låter oss förstå att Gud ser denne man som en dåre. En människa som samlar skatter åt sig själv är möjligen rik i världens ögon men inte rik inför Gud.

Vad vill då evangeliet säga oss idag? Ja, Jesus talar till oss idag som församling. Han låter oss se några olika saker. För det första: prioritera rätt. Vad är viktigast, våra hus - både i konkret och i överförd bemärkelse - eller livet i dem? För det andra: det som vi har fått, är inte vårt eget att äga. Det ska förvaltas på klokast och bästa sätt för att kunna ges vidare och så bli till välsignelse. Med det avses främst den tro som vi har fått och som kyrkan har som uppgift att förvalta. För det tredje: lyft blicken från ditt eget och se allt det goda som finns i det gemensamma. Gud har gett oss det vi nu förvaltar. Gud har gett oss tron, församlingen, våra ägodelar, vår gemenskap. Med det perspektivet blir det annorlunda än om man tycker att det man äger minsann bara är mitt eget.

Det står inte att den rike mannen var en dålig människa. Han gjorde som folk gör mest, han gladde sig åt livet, åt det han tjänat ihop genom hårt arbete. Men det var en sak han glömde: Gud. Det låter självklart, och borde vara självklart. Men ändå behöver det sägas om och om igen, jag behöver säga det till mig själv, vi behöver säga det till oss själva: många tycks tro att beviset på att vi har lyckats, som enskilda och som församling, är att vi har en hög levnadsstandard, att vi har vackra hus och kyrkor, välskött liv och ordnad församlingsverksamhet dit människor med lika välordnade liv och vackra yttre söker sig. Det är att bedra sig. Det är inte i det välordnade och skrynkelfria som evangeliet blir tydligast, utan det är när det skrapar och gnisslar som djupen kan anas. Tomhänta kom vi in i världen och tomhänta ska vi lämna den, som Predikaren påminner oss.

3 kommentarer:

  1. Dagens bibelord: "Har hen sagt när?"

    SvaraRadera
  2. Tro det eller ej, men när jag hade skrivit min kommentar, försvann dagens bibelord!??!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu blev jag lite förvirrad, Dagens bibelord här på sidan är automatiskt genererat så det är nya varje dag. Så nu kan jag inte se vad du frågade om... tyvärr.

      Radera