lördag 16 april 2016

Livet



Det finns en väg till himmelen, en väg till Guds Jerusalem, den vägen är den helga tron på Jesus Krist, Guds egen son.
Sv. ps. 303:1


Fjärde söndagen i påsktiden är överskriften i evangelieboken "Vägen till livet". Evangeliet hämtas från Johannes fjortonde kapitel, det ställe som återger ett av Jesu stora "jag är": där han säger om sig själv att han är vägen, sanningen och livet. Vad innebär det? Vad är det egentligen för anspråk som Jesus har?
Jesu "jag är" riktar vår uppmärksamhet till Gudsnamnet, det högheliga. Namnet, som i sig själv avslöjar att Gud är själva varandet, skaparkraften, urkraften, livet självt. Namnet som är eld och vind, aldrig förtärande men fullt av liv.


Jag läser Bo Giertz förklaring till Nya testamentet: "Evangeliet är inte bara ett budskap om att Gud älskar oss eller att det finns förlåtelse för allt. Det avgörande är att Jesus har gjort det möjligt för oss att komma hem till Gud. Vägen hem är oupplösligt förbunden med honom själv."


Det avgörande är att Jesus har gjort det möjligt för oss att komma hem till Gud. Det är möjligt för alla oss förlorade söner och döttrar, för oss som trodde att vi hade allt säkrat, för oss som ingen räknade med, för oss som trodde att vi var ensamma.


Det finns en väg till himmelen, en väg till Guds Jerusalem, den börjar här, den börjar nu, var än den går, den går till Gud.
Sv. ps. 303:4

3 kommentarer:

  1. Gillar verkligen bilden som illustration till "Livet"!

    SvaraRadera
  2. Gillar verkligen bilden som illustration till "Livet"!

    SvaraRadera
  3. Jag med :). Livet är en lerig åker i april.

    SvaraRadera