lördag 30 april 2016

Bönsöndagen



Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig skall jag låta er finna mig, säger Herren. (Jer. 29:11-13)
Alltsedan 400-talet e. kr har Bönsöndagen utgjort en av påsktidens söndagar. Under långa tider var den omgärdad av flera dagar av förbön för markens gröda och jordens växt. En böneperiod för överlevnad.

Bön är hjärtats samtal med Gud, skriver både Martin Luther och Henrik Schartau. Bön är hjärtats samtal med Gud. Det samtalet pågår ständigt om vi tänker oss att Gud håller hela världen i sin hand och vi lever som barn i hans skapelse. Hur lär man sig då att be? Genom att göra. Genom att söka honom som har skapat världen och uppenbarat sig för oss i Jesus Kristus. Genom att uttrycka sina innersta önskningar, sätta ord på det som ryms djupt inom.

Jag skall ge er en framtid och ett hopp. Så säger Herren genom profeten Jeremia.

Bön handlar på ett sätt om att aldrig ge upp. Inte för att vi är några övermänniskor med mer styrka och hopp än andra utan för att vi, när allt hopp är ute, inte har någon annan att gå till utom Gud.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar