lördag 12 mars 2016

Salig och högt benådad



Salig du och högt benådad, Herrens mor som gömde Ordet. Sjung med oss den nya sången, av vars under världen skådar intet, intet, intet.
(Sv. ps. 482:1)


Imorgon firas Jungfru Marie bebådelsedag i Svenska kyrkan, nästan två veckor före den riktiga dagen med anledning av påskens placering i år. Mariadagen (25 mars) sammanfaller i år med Långfredagen, något som sannerligen kräver en särskild meditation i påskhelgens predikoförberedelser.


Det Gud lovat kan han också infria, står det i Romarbrevet. Gud lovar Maria att inte bara ge henne ett barn utan också att vara med henne i evigheters evighet. Ärkeängeln ger henne det mäktiga beskedet en till synes vanlig dag i Nasaret.
"Guds människoblivande är inte mer övernaturligt än att det kräver en ung kvinnas medverkan" läste jag en gång. Jag skrev av det med tusch på en lapp och satte den på anslagstavlan över mitt skrivbord på mitt arbetsrum. Jag tittar på lappen flera gånger om dagen. Frälsaren kommer inte till världen på något annat sätt än du och jag gör.


Marias vatten och blod för honom in i världen, Jesus, som ska ge sitt liv i vatten och blod för världen.


Såsom vattnet fyller havet och ett barn sin moders väsen, skall den sången fylla alltet med Guds nåd och ge den namnet: Jesus, Jesus, Jesus.
(Sv. ps. 482:7)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar