fredag 5 februari 2016

Mellan kyndelsmäss och fastlag







Bland dem som kommit upp till högtiden för att tillbe Gud fanns några greker. De sökte upp Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sade: ”Herre, vi vill gärna se Jesus.” I år följer fastlagssöndagen direkt på firandet av kyndelsmässodagen. Den första söndagen talar om uppenbarelsen ljus, världens ljus, Jesus. Den andra söndagen som ligger framför oss talar om kärlekens väg, den väg som Jesus väljer att gå. Han som är ljuset går ner i det mörkaste mörka och visar en väg som vi kan följa. Det lilla barnet som blev igenkänd av Symeon och Hanna och är världens frälsare i en och samma person. Ljus av ljus, sann Gud av sann Gud.

Trots att Jesus efter sitt upptagande till himlen inte längre fanns ibland dem höll de kristna sig tätt, tätt intill honom genom apostlarnas undervisning om honom, genom utlevandet av tron på honom, genom mottagandet av hans kropp och blod och genom församlingens gemensamma böner. De bröt inte med det gamla som de lärt. Ingen av dem tog avstånd från templets gudstjänst, nej tvärtom lär vi att de möttes varje dag i templet. De vårdade och vördade det som hade blivit dem givet i traditionen och i Guds uppenbarelse till det judiska folket. Men nu ser de allting i ett nytt ljus, uppenbarelsens ljus. Det är samma ljus som Symeon och Hanna lät sig ledas av, Andens ljus. Det är detta ljus, världens ljus, Jesus Kristus, som ska leda oss i vår strävan efter vad det är att vara kyrka och leva kristenliv idag. Mellan kyndelsmässodagen och fastlagssöndagen står det tydligare än annars: ett kristenliv är ett liv på kärlekens väg, den väg som Jesus världens ljus gått före oss.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar