lördag 25 oktober 2014

Trons kraft


"Hur är det med din strävan och uthållighet" läser jag inför helgen i tidningen Dagen och inombords ramlar jag ihop. På vilket sätt hör tro ihop med strävan och uthållighet? Det ligger något försåtligt i tanken att om jag bara bestämmer mig och har blicken fästad på målet (Jesus?) så kommer det gå mig väl och jag kommer vara lyckosam både i den andliga och jordiska världen. Så enkelt säger vi ofta att det inte är, men vi tänker ännu mer ofta motsatsen: om jag bara anstränger mig lite till, om jag biter ihop och strävar på, om jag bara... Tron har en del som handlar om att hålla fast och hålla ut, det är sant: håll fast vid din första kärlek, spring inte vidare bara för att det blivit trist och till synes enahanda. Men framförallt handlar tro om överlåtelse, om att lägga sitt liv i Guds hand, acceptera och vila i att jag inte har kontrollen men att Gud är med. 

När de fyra vännerna i söndagens evangelium klättrar upp på ett tak och bryter upp det för att fira ned sin lame vän genom hålet, ser jag inte först och främst människor som handlar av trosvisshet och kraftfull uthållighet. Jag ser uppgivenhet och människor som griper efter halmstrån. Uppgivenheten är förstadiet till överlåtelsen. De får tag i ett halmstrå som kanske är ringa i världens ögon men som ska visa sig innehålla all den kraft som de sökt och mer därtill: Jesus. När söndagens överskrift är trons kraft påminner jag mig om detta, att kraften inte kommer från mig utan från honom som har skapat världen och allt den rymmer, och att jag får leva i Hans hand. 


3 kommentarer:

  1. Precis! Det är väl just i uppgivenheten och svagheten, vi kan bli kanaler för HANS kraft!

    SvaraRadera
  2. Precis så tänkte jag när jag läste Dagen! Du sätter ord på mina tankar. Sedan söndagsskolan har jag sett den där handlingen att bryta upp taket som en desperat åtgärd i förtvivlans mod.

    SvaraRadera