onsdag 24 september 2014

Synden


Igår kom tidskriften Evangeliums åttonde nummer ut. Det har tema SYNDEN. En av alla intressanta texter är Miriam Wredén Klefbecks text Såsom ock vi förlåta : "Först ville jag hämnas. Först hatade jag dem. Men sedan tänkte jag på det som Jesus sa på korset, ”Fader förlåt dem, de vet inte vad de gör”. Och tänkte att jag måste förlåta." Miriam har mött människor som har flytt förtryck i Irak. Vad händer med en människa när synderna som begåtts mot henne är så stora att de knappt ens kan tänkas? Hur förändrar det vår syn på synd och förlåtelse? Den här texten var omvälvande för mig när jag läste den, jag tror att den även kan beröra andra. Läs och sprid! 


4 kommentarer:

  1. Det är viktigt att förlåta. Eftersom Frälsaren utgav sig i lidandet och döden och sedan uppstod och så förvärvade han åt oss förlåtelse, nåd, frid och evigt liv. Och när jag vet det och tror därpå, då kan jag också vara en förlåtande människa mot alla mina medmänniskor.
    /GE

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland kan det vara svårt, då den andre förbrutit sig i hög grad mot mig. Då kan förlåtelsen innebära att lägga ner rätten att anklaga. Man ursäktar alltså inte den andre, men avstår anklagelsen.
      /SW

      Radera
  2. Förlåtelse utan sanning - kan det tänkas? Jesus som sanningen och nåden - han själv som nyckeln - låser upp allt, för eller senare.

    SvaraRadera
  3. Tack för kommentarerna - men jag önskar att ni i det följande skriver ut era namn (åtminstone förnamnet), anonyma kommentarer får mig alltid att fråga om jag ska publicera eller ej.
    Förlåtelse utan sanning, det har jag tänkt på ett par dagar. Ibland är det ju så som ni skriver, att förbrytelsen är svår att förlåta, men jag tänker att alternativet är värre; när jag inte förlåter binder jag inte bara den andre utan även mig själv.

    SvaraRadera