fredag 9 maj 2014

Fjärde söndagen i påsktiden




Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra. Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek. (Joh. 13)

Så svarar Jesus den som undrar hur kyrkan ska bli känd i världen. Det är på kärleken vi ska känna igen den, det ska vara lärjungaskapets tecken. 
Vägen till livet är temat för den kommande kyrkoårsveckan och det är kärleksvägen som åsyftas, den som Jesus har trampat upp för oss. Att leva i kärlek och att älska människor är inte detsamma som att låta ett rosa skimmer lägga sig som sockervadd över tillvaron eller låtsas som att motsättningar och konflikter inte finns - nej, det att är att som grundinställning i livet se på andra människor som det de är: skapade av Gud till hans avbild och därför älskade som jag.  
Därför ska jag i umgänget med andra kristna inte sätta det bästa hos mig själv jämte det sämsta hos den andre, utan i kärlek och med hederlighet se på den andre med vänskapens ögon. Detta inte för att själv framstå som rättfärdig utan för att världen ska tro. 




5 kommentarer:

  1. Det jag undrade hur du menade var detta med att du "i umgänget med andra kristna" etc. Gäller inte detta i relation till alla människor - oavsett religionstillhörighet eller "oreligiösa"? /Kerstin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Kerstin för din kommentar!
      Kärleksrelationen gäller i allra högsta grad alla människor, oavsett trosuppfattning (i vilket jag inkluderar det du kallar "oreligiösa"). I kristenheten förekommer ofta hårda ord och omdömen om andra kristna som inte tillhör samma tradition, därför la jag fokus på det i min text. Uttrycket "i umgänget med andra kristna" är helt utbytbart mot "umgänget med andra människor". Kristen människosyn ser på varje människa som Guds skapelse, oavsett hennes syn på Gud - vilket kanske kan vara provocerande men det är som sagt grundläggande för människosynen. Fortsätt gärna kommentera!

      Radera
  2. Hej Judith! Tack för dina tankar inför helgens föreslagna texter! Och sen vill jag bara bråka lite med dig som präst (om du tillåter). Du slutade med orden: "Detta inte för att själv framstå som rättfärdig utan för att världen ska tro."

    Det är faktiskt din stora uppgift att förklara innebörden av att du är rättfärdig! Det är stor skillnad på dig och på den som ännu inte fattat innebörden av Jesu död på korset för hela världen! Ett spädbarn kan inte omfatta den kunskapen genom dopet men prästen kan förklara vad Gud gjort för oss genom Jesus. Ingen kan vara neutral till den läran! Hjälp ditt folk att uppleva glädjen av att vara rättfärdiga inför Gud! Det är inte det samma som att tro sig vara bättre och förmer. Det är Guds verk!

    Fint att du finns, som jag träffat på nätet men inte IRL ännu!
    Hälsningar
    Gunnel

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel, för din kommentar. Jag förstår din invändning, genom Kristus har vi gjorts rättfärdiga, utan egen kraft eller gärning. Det är nåd! Det jag syftade på här ovan är egenrättfärdigheten, den som sätter sådana hinder mellan oss och vår medmänniska, och som falskt invaggar oss i säkerhet - inte en säkerhet grundad på Gud utan på oss själva.
      tack!

      Radera
    2. Hej Judith!
      Och det jag tänker på är att "språket" håller på att försvinna bland oss bekännande kristna. En kyrkoherde på "nätet" gav mig förslag för många år sen om att läsa:
      "Rättfärdiggörelsen genom tron : skildringar från den frikyrkliga rörelsens genombrott" av Fabian Månsson
      Det var nyttigt för mig.

      Radera