torsdag 17 april 2014

Skärtorsdagen



Vi firar Skärtorsdag, och de heliga påskdagarna inleds. Den långa fastetiden har förberett oss för att fira påsk, och precis som det var för lärjungarna så tänker vi kanske att vi vet hur det kommer att vara. Vi äter en viss mat som vi alltid brukar äta, vi följer vissa traditioner som vi brukar, vi samlas tillsammans med släkt och vänner, vi går till kyrkan och firar gudstjänsterna. Allt är som det brukar vara. Men samtidigt är kyrkans påskfirande aldrig exakt detsamma som tidigare, även om de yttre formerna är det. Det är aldrig detsamma för vi firar inte minnet av en stelnad tradition. 
När judarna samlades på Jesu tid och när de samlas idag för att fira det osyrade brödets högtid och påsken till minnet av befrielsen ur slaveriet, så firar de inte bara något som har hänt i historien; de firar händelsen som om de själva var och är med. De går genom öknen, känner sanden och hettan, hungern och tröstlösheten, likaväl som glädjen och upprymdheten över att vara Guds utvalda folk och ha lämnat förtrycket bakom sig. Likadant är och ska det vara för oss kristna när vi firar det nya förbundets måltid i dag på Skärtorsdagen - och alltid när vi firar mässa - så gör vi det inte bara till minne av nattvardens instiftande den där kvällen i Jerusalem, utan genom att faktiskt få ta plats vid bordet tillsammans med Jesus just nu, just här! Som om vi själva hade varit där, ja mer än så – för Jesus har gett oss sitt löfte att han är verkligt närvarande i brödet och vinet som ligger på altaret. 

Jesus är här, mitt ibland oss; inte bara som en symbol eller vacker bild utan verkligt, reellt närvarande. I brödet som är helt och hållet bröd och i vinet som är helt och hållet vin, mottar vi helt och hållet Kristi kropp och Kristi blod. Det kan vara svårt att ta till sig, men allting behöver inte heller förstås! Även det som vi inte förstår kan vara sant, och vi kan sätta vår tro och tillit till det. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar