fredag 11 april 2014

Palmsöndagen


Se vi går upp till Jerusalem
i heliga fastetider
att skåda hur Jesus Krist, Guds Son,
i syndares ställe lider. 
            Sv. ps. 135:1

Det fina med kyrkoårstraditionen är den helhetsbild av livet och tron som den hjälper oss att skapa. År efter år brottas vi med samma teman och märkligt nog slits de inte ut. Riktningen är djupare nedåt snarare än uppåt, framåt, och det om något är något sunt i vår kultur. 
Palmsöndagen står inför oss och med den inleds Stilla veckan - den Stora veckan. Jesus rider in i Jerusalem, lärjungarna skickas för att göra i ordning påskmåltiden. Vi har hört det förut. Men istället för att stänga öronen kan du låta dig svepas in i texten, ta plats i Jerusalem. Var är du, vem ser du, vad hör du? 

Nu börjar den viktigaste veckan i kyrkoåret, och även om du vet hur den slutar, följ långsamt med dag för dag i Jesu spår. 

Då vi nu har gjorts rättfärdiga genom tro har vi frid med Gud genom vår herre Jesus Kristus. Han har gett oss tillträde till den nåd som vi nu lever i, och vi är stolta över hoppet att få del av Guds härlighet. Mer än så, vi är stolta över våra lidanden, eftersom vi vet att lidandet skapar uthållighet, uthålligheten fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den heliga anden. (Rom. 5:1-5)

1 kommentar:

  1. Delar gärna några tankar inför den stora veckan.

    ÄN BARA GETSEMANE

    Upp till Jerusalem
    lila vision
    av ett vetekorn i jorden
    för tusenfaldig skörd.

    Dramatiska dagar
    som vi kallar stilla.
    Mörkaste förnedring
    rädsla och förtvivlan.

    Nog har jag hört
    om tussilagon som
    bryter igenom asfalten.
    Men än, bara Getsemane.

    Med hoppfull hälsning / Ulf Hjertén i Nyköping

    SvaraRadera