fredag 28 februari 2014

Tankar inför helgen - Fastlagssöndagen


Stark som döden är kärleken, lidelsen obeveklig som graven. Dess pilar är flammande eld, en ljungande låga. Mäktiga vatten kan inte släcka kärleken, floder kan inte svepa bort den.  (Höga visan 8:6-7) 

Sista söndagen innan den stora påskfastan tar vid förs vi rakt in i händelsernas centrum. På väg till Jerusalem förklarar Jesus för lärjungarna vad som oundvikligen måste hända: han ska utlämnas till sina fiender och de skall döda honom. Först i deras led går han, Jesus, och de tolv följer efter. De är rädda. 

Varför går man dit man inte vågar gå? Varför göra det man fruktar? 

Jesus väljer att gå kärlekens väg, den väg som inte världen har uppenbarat för honom utan Fadern som är i honom. Kärlekens väg formar tjänare, inte härskare; och därför kan den aldrig bli åtråvärd i världens ögon. Men det är den väg som alla kristna är kallade att gå, och när vi fruktar skall vi veta att Jesus gått den före oss. 







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar