fredag 31 januari 2014

Kyndelsmässodagen



Nu låter du din tjänare få gå hem i frid som du har lovat, o Herre.

Symeon och Hanna är seende. De ser de ingen annan ser, de anar det som få vågar tro. I takt med att åren går skärps sinnena och det som förut verkade viktigt flyr nu undan som en vind. En dag kommer Herren till templet; han kommer verkligen, och de som vågar se, de ser. Barnet är lindat och Josef bär det nära sig, snart lyfts det upp av Symeons gamla men starka armar. Hannas lovsång höjs och ljuder plötsligt överallt. De som vågar se, de ser. 

Allting rymmer du, mer än en dödlig tål. 
Du är ljus och mörker i dubbel skål.

Vad den ena skimrar naken och sval.
Pärlemorluft över vatten av blek opal.
Seende, sedda,
dagberedda
gryningar öppnar sakta sitt musselskal. 

Men den andra ruvar stilla och skum,
också en mussla, fast djupt där sjön är stum.
Ouppbruten,
sedan skapelsen sluten
värjer den modersömnens hemliga rum. 

Allting är du, hela mitt väsens mål.
Du är dagen och natten i dubbel skål. 

              Karin Boye 



2 kommentarer: