onsdag 2 oktober 2013

Familj


Igår kväll slogs jag av en sådan där insikt som kommer ibland - liksom drabbande från himlen. Jag satt tillsammans med ett tjugotal andra i församlingshemmet och åt kvällsmat. "Kom och ät" kallar vi det, enkel kvällsmat tillsammans istället för ensamma i varsitt hus. En stund innan hade jag träffat några konfirmander som övade på söndagens drama och sånger tillsammans med miniorerna, och medan vi satt där och åt droppade det in körmedlemmar efter hand och slog sig ned vid borden. 
Vi pratade om katter och barnuppfostran och död och liv precis så där som vi brukar, och när jag lite senare med den övertrötta lillan på armen försökte få med den uppskruvade storebrodern till bilen fastän han helst ville bygga torn med stolarna i kyrkan så slog det mig att det här - församlingen - har blivit min familj och kyrkan vårt hem. 
En del tycker att det är konstigt, att vi väljer bort oss själva, men det är ett val som vi har gjort. Att leva tillsammans i församlingen, i världen men i alla fall försöka att inte vara av världen. 





2 kommentarer:

  1. Precis så är det. Familjen är inte alltid en bekvämlighetsinrättning men vad vore livet utan den?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var bra beskrivet, "inte alltid en bekvämlighetsinrättning".

      Radera