måndag 16 september 2013

42.


I boken "Liftarens guide till galaxen" av Douglas Adams söker huvudpersonerna länge och mödosamt svaret på frågan om livet, universum och allting. Det omvälvande svaret på denna eviga fråga visar sig vara det oförklarliga 42. Till sist drabbar insikten att anledningen till att de inte förstår svaret är att de inte ställt rätt fråga. Sålunda ger man sig ut på jakt efter frågan för att förstå svaret. 

Gårdagens kyrkoval har rönt större medial uppmärksamhet än tidigare. Valdeltagandet steg också något. Det som först inte var någon valrörelse alls snurrade igång någon månad innan valsöndagen, men den bild av kyrkan som har målats upp under den här tiden kunde vi gott varit utan. Fingerpekande, namnkallande, beräknande. Gräsligt, förnedrande, ovärdigt. 
Precis som väntat så följdes rösträknandet intensivt i sociala medier under hela söndagskvällen och natten. Ganska snart stod det klart att SD dubblerar sina mandat i kyrkomötet, att S går fram lite men framförallt att POSK är de stora vinnarna. Jag antar att  det är naturligt att det är valet till kyrkomötet som får mest uppmärksamhet, medan församlingsvalen knappt nämns överhuvudtaget. I morgon lär de flesta ha slutat tala om det så kallade glömda valet, ingen retweetar och delar vare sig systemkritik eller systemkrameri, och så lär det förbli till i augusti 2017 när det är dags för nästa kyrkovals mobiliseringskampanjer. Valrörelsens slagord - Demokrati! Öppenhet! Människovärde! - ekar ganska tomt när det nu är den högst verkliga vardagen som tar vid. För det som låter aldrig så fint är sällan mer än skrällande cymbaler om det inte är grundat i det inre livet och i församlingen. Något saknas. 

Det som saknas, och som jag försökte illustrera med Liftarens guide till galaxen, är de rätta frågorna. Kan vi säga att vi är en fri kyrka när vi låter oss styras av utomkyrkliga organisationer? Är det inte dags att lämna eller åtminstone uppdatera det (heliga) Folkkyrkobegreppet, så att det inte riskerar att dränera hela organisationen på kraft? Är det inte dags att göra en rejäl maktanalys i den kyrkliga organisationen? Är verkligen alla alternativ till den representativa demokrati vi nu har per definition illvilliga och sekteristiska? Hur är det med kyrkosynen, är den i linje med bibeln och traditionen (för vi är ju faktiskt en del av en större helhet)? 
I församlingarna finns det här samtalet, det vet jag. Men makten inser att det är sprängstoff, och därför låser man fast kyrkan i ett system som hon omöjligt kan ta sig ur själv. 

Adjöss och tack för fisken. 

Valsystemets absurditet och det skriande behovet av en omdaning av hela Svenska kyrkans organisation har jag skrivit om flera gånger, men senast på Evangeliumbloggen i dess kyrkovalsserie.

7 kommentarer:

  1. En fråga jag funderat på länge på gör sig påmind, varför talar vi om Svenska kyrkan som en folkkyrka?
    Vi har "skiljt" oss från Staten, dock finns det fortfarande en lag som säger att vi är ett Lutherskt-Evangeliskt trossamfund, varför det?
    Vi kallar oss folkkyrka , men vi har beslutat att dopet är medlemsgrundande är vi då inte en bekännelsekyrka?
    Vad har de politiska partierna då med detta att göra?
    Varför arbetar vi inte för att få bort denna "lag om Svenska kyrkan"?.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Folkkyrkobegreppet är en av de springande punkterna här, så är det verkligen. När det gäller lagen om Svk kan vi väl i princip själva "avskaffa" den, om kyrkomötet anger att man inte vill ha den relationen till staten längre.

      Radera
  2. Vi måste börja i rätt ände. Varje form av myndighetsutövning måste bort dvs huvudmannaskapet för begravningsväsendet det ska inte finnas några svepskäl för att vara kvar.

    SvaraRadera
  3. Och avstå från vigselrätten!
    Välsigenseakter är kyrkans uppdrag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med er båda, myndighetsutövning ska staten ordna med - precis som man gör i resten av världen.

      Radera
  4. Det finns poänger med en folkkkyrka, men att vara helt skild från staten och ändå uppfattas som folkets kyrka fungerar ju bra för RKK i Italien. Syrianska kyrkan utövar ingen men samlar definitivt syrianerna kring sig. Vad ängslas vi för? Jag tror att SvK kan stå på egna ben, bättre än att vara spargris åt stat och kommun, det är ju billigare med den väl inkörda kyrkliga administrationen av ex.vis vigslar och begravningsväsende.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väl just det här med att lyfta blicken som vi rent ut sagt är dåliga på. Vi lever i Svk som om vi var den enda kyrkan i världen, oberoende av våra syskon både inom landet och internationellt. Vi kan lära oss oerhört mycket om vad det innebär att vara folkkyrka utan koppling till staten bara genom att se lite vidare. Självklart är det så att staten inte kommer ta ifrån oss exv begravningsväsendet, de gjorde ju världens vinst när Svk fortsatte att axla det ansvaret efter 2000. Det är en enorm apparat som man inte bygger upp i en handvändning. Även om det ser olika ut i olika delar av landet.

      Radera