fredag 26 april 2013

Tankar inför helgen


Bland den kommande söndagens bibeltexter finns en som jag har ett speciellt förhållande till, det är evangelietexten från Johannes femtonde kapitel: "Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek. Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig. Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er. Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner. Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er. Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader. Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra." 

I min konfirmandbibel står detta bibelord antecknat på försättsbladet och under står det "till minne av konfirmationen i Skara domkyrka". I år är det tjugo år sedan jag konfirmerades, i den kyrka jag döptes och där jag skulle prästvigas, i det pastorat där jag sedermera skulle tjänstgöra. 
När jag konfirmerades visste jag att det var präst jag skulle bli. Eller, snarare, jag visste det inte, men jag visste att det särskilda tilltal jag fått under en högmässa i domkyrkan inte kunde leda någon annanstans än till vigningstjänst. För en dag bara det kom, lika självklart som något annat, att där framme vid altaret skulle jag vara. Jag ville vara där prästerna var, vid altaret, förvaltande sakramenten och förkunnande evangeliet. Fast så sa jag förstås inte då. Jag höll det inom mig länge innan det var så befäst att jag vågade risken att öppna upp hemligheten för någon annan människa. 

Det här är en bibeltext som andas kallelse och vad det innebär att leva och växa i tro. Vi har inte utvalt honom utan han har utvalt oss. Det som han utväljer oss till är inte något vi själva styr över, utan något vi får oss givet. Det vi är utvalda till är att älska varandra. 




3 kommentarer:

  1. Jag glömmer oftast kommentera dina fina tankar, men nu måste jag göra det. Detta var så sant och klokt och -ja, alla borde läsa det!

    SvaraRadera
  2. Och jag fick vid min konfirmation minnesordet i bibeln:
    "Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ?"
    Den helige Ande visste hur väl jag behövde detta under hela livet senare - att inte bli avundsjuk på de, som har pengar eller hälsa eller annat...

    Tack Judith! Nu kan jag följa din blogg igen! Jag har varit på en enda prästvigning och den var i Skara domkyrka, då kvinnor inte fick prästvigas i Göteborg ens.

    SvaraRadera