söndag 7 april 2013

Tankar inför helgen


Petrus var en av de första lärjungarna som Jesus kallade till sig. Han och hans bror Andreas höll till nere på stranden som de brukade, de gick ut i båten, la i näten och väntade. Hoppades på att fångsten i dag skulle bli god så att familjens försörjning blev tryggad ytterligare några dagar. Så kommer Jesus till stranden. Från den dagen är ingenting sig likt. Jesus lovar Petrus och Andreas att de från och med den stunden istället skall vara människofiskare. 

Petrus är nog Jesus bäste vän, fantiserar jag. Därför är också sveket så mycket större. När allting bränner till, då glömmer Petrus sina goda föresatser och sitt tidigare brandtal om trohet till Guds son - och han flyr i natten. Han inte bara flyr den natten då Jesus grips, han förnekar Jesus tre gånger. "Jag känner inte den mannen!" 

Petrus är en svikare. Han har lämnat sin bäste vän som var på väg till en säker död, han hade inte ens modet att stanna kvar. Petrus skulle kunnat ha gått till historien som svikaren. Petrus Svikaren. 

Nu möter Jesus och Petrus varandra igen. Tre gånger hade Petrus förnekat sin mästare. Tre gånger ställs han nu inför den rannsakande frågan: "har du mig kär?" 
Denna gång svarade inte Petrus så där snabbt och självsäkert, men svaret är ärligt: "Herre du vet att jag har dig kär." Och Jesus ger Petrus upprättelse. 

Petrus gick inte till historien som Svikaren, utan som Klippan. På klippan bygger Jesus sin kyrka. Men i Petrus ryms båda sidorna, precis som hos oss alla. Vi är en hel mänsklighet av Svikare och Klippor, och alla är vi bärare av båda sidorna. Samtidigt syndare och rättfärdig. Till denna mänsklighet av Svikare och Klippor säger Jesus: Följ mig. 

  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar