fredag 22 mars 2013

Tankar inför helgen


Palmsöndagen inleder Stilla veckan, eller Stora veckan som den också kallas. Jesus är på väg till Jerusalem. Hans väg mot den Stora händelsen börjar storstilat, folket hälsar honom med Hosiannarop. Ropen klingar ur folkdjupen: här kommer han som skall rädda oss! Guds utvalde! Bered väg, här kommer Han! 

I Stilla veckan förtätas gudstjänsternas bibelläsningar: långsamt förs vi framåt, den röda tråden nystas upp mer och mer tills vi anar vart vi är på väg. Vi följer i mästarens spår, och vi får veta att det är en svår väg. 

Konfirmanderna fick frågan om de trodde att Palmsöndagens och Långfredagens människor, de som ropade Hosianna och de som skanderade Korsfäst, var olika sorters människor? Var det goda människor som hälsade Jesus som en kung, och var det onda människor som krävde hans död? Nej, självklart inte, var svaret. Konfirmanderna visste alltför väl hur snabbt vi alla kan byta sida, ändra åsikt, gå från idoliserande till förakt. Mer självklart än många vuxna erkänner och bekänner de mänsklighetens smärta: i oss rymmer vi förmågan till både gott och ont. 

Evangeliet är att Kristus tar allt det på sig, bär det på sina axlar, tar det med till dödsskuggans dal och lämnar det där. Men nu skall vi inte gå före. Nu står vi på de dammiga vägarna som leder till den heliga staden och ser honom komma, han som Gud har utvalt. Hosianna Davids Son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn! Hosianna i höjden! 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar