fredag 1 mars 2013

Tankar inför helgen


Evangelium enligt Markus kapitel 5, vers 24 - 34

Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade varit hos många läkare och fått utstå mycket. Det hade kostat henne allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre. Hon hade hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och rörde vid hans mantel, för hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli hjälpt. Och genast stannade blodflödet, och hon kände i kroppen att hon var botad från sitt onda. När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från honom vände han sig om i hopen och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?” Lärjungarna sade: ”Du ser väl hur folk tränger på, och ändå frågar du vem som har rört vid dig!” Han såg sig omkring efter henne som hade gjort det. Kvinnan, som visste vad som hade hänt med henne, kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och talade om hur det var. Han sade till henne: ”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Du är botad från ditt onda.”

Det var många som ville vara nära honom. Så många att flera backade undan av trycket. Där ibland dem fanns en kvinna som var sjuk. Hon hade varit hos många läkare, tagit alla marknadens mediciner och fått utstå mycket. Det hade kostat henne i stort sett allt hon ägde, men ingenting hade hjälpt, snarare hade hon blivit sämre av behandlingarna och den fysiska och psykiska pressen. 
Hon hade sedan länge hört vad som berättades om Jesus, och nu kom hon bakifrån i hopen och sträckte fram handen och snuddade vid honom. Hon tänkte att om hon bara rörde vid en liten bit av hans kläder skulle hon bli hjälpt. Eller, hon använde egentligen aldrig ordet "hjälpt" ens i sina tankar, för hon vågade inte hoppas på det. Nu visste hon att det fanns inget annat kvar. Det fanns inget annat alternativ. Hon hade ingenting att förlora. Allt var ju redan förlorat. 
Hon sträckte fram handen, och ett par fingertoppar nuddade vid hans kläder. Jesus vände sig om, såg sig omkring och stannade med blicken på kvinnan. Gå på! Ropade någon, och fler ropare fyllde i. Men hans blick var fästad och steget orubbligt. Kvinnan kom rädd och darrande fram och sade som det var. Hon hade ingenting att förlora. "Det var jag som rörde vid dig. Jag visste ingen annan råd." Han sade till henne: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid. Ingenting är som det ser ut. Jag skall göra allting nytt, och morgondagen skall möta dig som aldrig förut." 






1 kommentar:

  1. Notera att Jesus inte säger sitt frekventa " var inte rädd" till henne. Hennes rädsla är inte felaktig utan rätt. Samma sak som kvinnan som förra söndagen kysste Jesu fötter ( som pendang till Simons brist att inte ge olja tillhuvud) inte för inte, som dessa två kvinnor pekar därmed på något, som lätt missas. / Magnus Olsson

    SvaraRadera