onsdag 27 mars 2013

Onsdag i Stilla veckan


Jesus för världen givit sitt liv

öppnade ögon, Herre mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig
då han på korset dör ock för mig. 
           Sv. ps. 45

De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård, och där satt han sedan bland tjänarna och värmde sig vid elden. Översteprästerna och hela rådet sökte få fram vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de lyckades inte. Många vittnade falskt mot honom, och deras vittnesmål stämde inte överens. Några kom med det falska vittnesmålet att de hade hört honom säga: 58”Jag skall riva ner detta tempel som är byggt av människohand och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand.” Men inte heller nu stämde vittnesmålen överens. Då reste sig översteprästen från sin plats och frågade Jesus: ”Skall du inte svara på deras beskyllningar?” Men han teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades son?” Jesus svarade: ”Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln.” Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla fann att han förtjänade döden. Och några började spotta på honom, de band för ögonen på honom och slog honom och sade: ”Visa att du är profet!” Och vakterna gav honom örfilar.
Petrus var nere på gården. Då kom en av översteprästens tjänsteflickor, och när hon fick syn på honom där han satt och värmde sig såg hon på honom och sade: ”Du var också med Jesus, han från Nasaret.” Men Petrus förnekade detta: ”Jag förstår inte alls vad du menar.” Och han gick ut på den yttre gården. När flickan fick se honom där sade hon återigen till dem som stod i närheten: ”Han är en av dem!” Petrus förnekade det på nytt. Strax efteråt sade de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem, du är ju från Galileen.” Då svor han och bedyrade: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!” 

I samma ögonblick gol tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg detta som Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen har galt två gånger skall du tre gånger ha förnekat mig.” Och han brast i gråt.

                                                                    Markusevangeliet 14:53-72

Tidigt på morgonen överlade översteprästerna med de äldste och de skriftlärda, hela rådet. De lät binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus. Pilatus frågade honom: ”Du är alltså judarnas kung?” Han svarade: ”Du själv säger det.” Översteprästerna riktade många anklagelser mot honom, och då frågade Pilatus honom: ”Har du ingenting att svara? Du hör ju hur de anklagar dig!” Men han svarade ingenting mera, och Pilatus blev förvånad.
Vid högtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt dem, den som de bad om. Nu satt en som kallades Barabbas fängslad tillsammans med upprorsmännen som hade begått mord under oroligheterna. Folket tågade upp till Pilatus och bad honom göra som han brukade. Han svarade: ”Vill ni att jag skall släppa judarnas kung?” Han förstod att det var av avund mot Jesus som översteprästerna hade utlämnat honom. Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. Pilatus sade på nytt: ”Vad skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?” De ropade: ”Korsfäst honom!” Pilatus frågade: ”Vad har han gjort för ont?” Men de ropade ännu högre: ”Korsfäst honom!” Pilatus, som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas. Jesus lät han piska och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Soldaterna förde in honom på gården, alltså i residenset, och kallade samman hela vaktstyrkan. De klädde honom i en purpurröd mantel och vred ihop en krans av törne och satte den på honom.Sedan hälsade de honom: ”Leve judarnas konung!” De slog honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä och hyllade honom. Och när de hade hånat honom tog de av honom den röda manteln och satte på honom hans egna kläder och förde ut honom för att korsfästa honom.

                                                                      Markusevangeliet 15:1-20

O, salighet, o gåtfullhet
o, Kristi törnekrona
som mer än världens visdom vet
och all min synd kan sona.
Som mer än världens visdom vet
och all min synd kan sona. 
                       Sv. ps. 234


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar