fredag 29 mars 2013

Långfredag


O huvud, blodigt sårat
av hån och smälek höljt.
O, huvud, slaget, fårat,
i kamp och ångest böjt. 
O, huvud som skall siras
med ärans krans en dag,
men nu med törne viras, 
dig ödmjukt hälsar jag. 
                      Sv. ps 144

Det är långfredagskväll, och kyrkan tillber inför korset. Korset är tomt, efter att några av Jesus vänner bad Pilatus om tillåtelse att ta ner Jesu döda kropp från korset och lägga honom i en grav. De fick tillåtelse. Det tomma korset vittnar både om mänsklighetens ondska och Guds självutgivande kärlek. Det tomma korset vittnar om försoningen, den ultimata försoningen mellan Gud och människa. 

Om vissa saker kan man knappt tala, Långfredagens händelser är en av dem. Vad skulle vi kunna säga om korset? Vad skulle vi kunna säga om det som ledde fram till Guds kärleksgärning att utge sin enfödde Son för att var och en som tror på honom inte skall förgås utan ha evigt liv? Vad skulle vi kunna säga om världens ondska? Vad skulle vi kunna säga om vår egen del i den? 

Om vissa saker kan man inte tala, och då skall vi tiga. Inför korset, i nattens mörker räcker inga ord. 

Nu dig tackar allt mitt hjärta,
Jesus, för din bittra nöd,
för din ångest, för din smärta,
för ditt kors och för din död.
Tack för allt det bittra, svåra
som du led för synder våra.
Pris och ära tillhör dig,
Jesus, du som dog för mig. 
                         Sv.ps 138:4




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar