torsdag 24 januari 2013

Plötsligheter


När man som bäst behöver det dyker de upp - konfirmanderna och deras självklarheter, de där som kan lysa upp inte bara ett helt rum utan en hel dag. 

Idag talade vi om dopet, och jag ställde den inledande frågan om vad dopet är och vad dopet är till för. Beredd på att svara på diverse funderingar kring dop och namngivning tappade jag nästan tråden då svaret kom blixtsnabbt: "i dopet föds vi in i kyrkan, in i Guds familj. Man får ett nytt liv, liksom." 

Ja, ibland behövs det inte mer. Mer än att konstatera att jag älskar mina små konfirmander och att vi vuxna inte behöver oroa oss, så länge vi sköter vår del - det vill säga tar hand om de små. 









3 kommentarer:

  1. Thorsten Schütte25 januari 2013 22:36

    Jag har läst en härlig beskrivning av dopet ur barnamun någonstans:
    Dopet - det är som en blöt kyss av Gud!

    SvaraRadera
  2. Vatten i vatten kan inte skiljas åt, hälls en liter vatten i en liter kan de inte återställas åtskiljda. Samma sak med människan döpt i vatten och given det inre vattnet, liksom allt annat Gud förenat. / Magnus Olsson

    SvaraRadera