fredag 14 december 2012

Tankar inför helgen


Advent är fastetid, förberedelsetid, den tid då vi får bereda väg för Herren, bana väg i vårt eget hjärta. Det uppdraget delar vi med Johannes döparen, och det är temat för tredje söndagen i advent. 

Johannes framförde kritik mot de ledande i landet. Både det världsliga och andliga ledarskapet angreps, i god profetisk tradition. Johannes visade också med sin person på ett radikalt sätt att leva. Vi vet att han fick plikta med sitt liv när makten inte kunde hantera honom och hans kritik längre. 
Johannes har en framskjuten plats den här dagen i kyrkoåret, men Johannes visade hela tiden bort från sin egen person. "Det skall komma en som är större än jag, och jag är inte ens värdig att knyta hans sandaler." Johannes visade hela tiden på Jesus - "se Guds lamm!"

Jag funderar över den profetiska andan. Idag finns många som pekar på missförhållanden inom kyrkan och det andliga ledarskap som hon skall stå för. Våra kyrkliga ledare, både de som finns högt upp i hierarkin och vi som finns något längre ner, kan ibland ha svårt att veta hur vi skall vända oss - för hur vi än gör har vi ryggen bak.
Man skulle vid en första anblick kunna säga att också detta skall räknas till god profetisk tradition. Ständig kritik av ledarskap, innehåll i budskapet och förhållandet till traditionen låter väl sunt för en kyrka? Är jag inte en Johannes när jag visar på det jag anser är missförhållanden? Något avgörande skiljer oss från Johannes. Att som Johannes visa bort från sin egen person är något mycket ovanligt i vår tid. Om vi höjer rösten så är det väldigt ofta för att istället rikta ljuset på oss själva. Johannes riktade ljuset mot världens ljus, Jesus Kristus. 

När Johannes verkade hade profeterna från det gamla förbundet tystnat sedan många hundra år i Israel. Kanske verkade det som att himlen hade stängts, som att Gud själv hade tystnat. Men Johannes hade kallelsen att visa att så inte är fallet. Himlen är inte stängd, Gud är inte tyst. Gud står fast vid sina löften. Det är också det vi skall predika. Vi skall komma med hopp där missmod råder och visa på Guds ljus när världen famlar i mörkret. 


21 kommentarer:

  1. Noters att Johannes totala överlåtelse utan något "jag" av Jesus bedöms tvärtom. När Johannes säger att han inte är Elia säger Jesus tvärtom. Jesus underordnar sig Johannes och Johannes Jesus. Denna tvåsamhet har dolts väl genom ex " Herrens bön" som är Jesu utveckling av Johannes bön, såsom bönen till sitt innersta väsen är att Guds vilja skall ske, vilket Jesus kunde be i getsemane först när han passerat genom kamp " min vilja". / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Magnus, för din - inte helt lättgenomträngliga - kommentar. Vad menar du med att tvåsamheten Jesus/Johannes har dolts väl?

      Radera
  2. Varsågod. Menar att i den judiska messiasförväntan under perioden för Johannes och Jesu verksamhet fanns många idéer däribland om jag fattat saken rätt en tanke om två gestalter i själva förväntan. Ev skulle Johannes - Jesus relationen kunna vara ett slags svar på detta, en slags motsvarighet till Jesu utskickande av lärjungarna två och två. En enligt mitt tycke tendens i vår tid är att i den teologiska diskussionen ta bort lagen och därmed johannesrösten. En slags antinomism där lag reduceras till motsats till evangelium utifrån en " luthersk" filosofi eller teori som gör att lagen i evangeliet går förlorat. Nu är ju frågan betydligt större och mer komplicerad än här kan skrivas men med mina ord ( som inte var någon kritik av din text) ville jag fösta uppmärksamheten på problemet. Det handlar ju om en viktig aspekt i helgelseläran eller om man såvill mystiken i Ny testamentet där ex st Paulus ord i Gal 2:19-20 kan sägas vara samma tanke som Johannes förmedlar med sina ord om sig själv och Jesus " han skall bli större och jag mindre" där Johannes ex nekar till att vara Elia medan Jesus säger att han är just Elia. En slags utblottelseteologi hos Johannes som går förlorad om lagen i evangeliet missas. Annorlunda uttryckt men mer dogmatiskt kan det ju sägas vara frågan om lagens tredje bruk, eller den fråga St Paulus utreder i sina brev om lydnad och kärlek till Guds lag som den kristne har utan att stå under lagen. Frågan handlar ju också om huruvida en kristen är jude i någon bemärkelse. Jag hör till dem som tror att denna fråga är en ödesfråga för svensk kristenhet idag. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ps kanske kan din fråga också besvaras så här: om johannesrösten förloras riskerar kyrkan att göra Jesus till ett budskap OM Jesus, en berättelse, och tron till en utanpåtro, som tappar den omvandlande kraften/ den Helige Ande, genom att fastna i första eller andra trosartikeln. Hos ex Luther sker inte detta ( se förklaringen till tredje artikeln eller hans tal om att tron är Kristus) och då kan sägas att utan Johannes och Jesus parallellt ingen egentlig kyrka. / MO

      Radera
    2. Då förstår jag vad du menar. Intressanta tankar, jag delar helt farhågan att vi gör Jesus till en berättelse om Jesus. Julen är väl ett lysande exempel på det.

      Radera
  3. Tack Magnus Olsson för dina kommentarer. Menar du att Johannes Döparen förebildar lagen precis som andra förebildar andra sidor av Jesu fullhet? Lagen och evangeliet är ju ett i Kristus. Om Johannes Döparen var Elia blir det ju svårt för oss, som tror inte tror på reinkarnation.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gunnel. Den första frågan vet jag inte om jag riktigt förstår hur du menar så mitt svar kanske inte motsvarar den frågan du ställer men rent generellt ser jag det så här att när Guds Ord, logos, blir människa, så kommer inte något in i världen ( om vi med världen menar den bebyggda skapelsen och inte den makt som styr människan ställd under lagen och Guds vrede) utan något som finns här blir synligt! ( se Joh 1:10) och följaktligen finns Kristus i skrifterna, de han öppnar, det vi missvisande kallar gamla testamentet emedan förbundet är gammalt men ( för judar) ej upphävt. Benämningen ger lätt tanken en risk att se " gammalt" som passerat, inte minst i en tid då ungdom anses prioriterat som ideal ( vilket alltid tar sig uttryck i förfallstidet där det "yttre" får fokus). Därför finns Kristus i GT och Johannes som förbindelselänken påvisar med sitt liv detta. Fängslad i det yttre men inte fånge i sitt jag, har han genomgått det St Paulus anger som väg i gal 2:19-20, för att komma till Kol 3:3, ett liv med Kristus i Gud, det fördolda osynliga och därmed eviga. Om då lagen försvinner ur evangeliet går detta förlorat för lagen är både kärlek och sanning dvs den kristne står inte under lagen utan i lagen, älskande den, inte med sin egen förmåga utan Guds Helige Andes givna kärlek. Detta kan ej ske om evangeliet reduceras till en berättelse. Den existentiella sidan går då förlorad, den livsförvandlande. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Ps glömde din frågeställning om Elia. Nej jag tror inte det är fega om en reinkarnationstanken likt den asiatiska föreställningen utan en positiv pendang till motsatsen " Gud straffar fädernas gärningar i tredje och fjärde led" dvs en motsvarande välsignelse. I den judiska mystiken finns tankar om " flagor" likt efter en brand som lämnas kvar. Kanske är Jesu ord om att Johannes är Elia något åt det hållet och då bör noteras att Johannes själv inte ser det så, en skenbar motsägelse dem emellan i ord men en klar överensstämmelse utifrån Johannes underordnande av Jesus. " han skall bli större och jag mindre". Johannes ser inte sig själv, är inte självupptagen utan påvisar och bestraffar synden: jaget och dess egoistiska behov. Detta är evangeliet före evangeliet. Liksom lammet är slaktat i evighet. Vårt tidsperspektivet lurar oss. / MO

      Radera
    3. Tack för detta förtydligande! Mycket intressant och så menade jag att allt finns redan beskrivet om Jesus i skrifterna fast det inte varit synligt i "kött". Det är ju en tysk präst Wilhelm Busch, som skrivit boken: "Ljus över korset", som gett mig inspiration att söka Jesus i Gamla Testamentet. Jag menar också att förkunnelsen haltar om det inte kommer fram att lagen är god och fullkomnad av Jesus.
      Och att allt fanns innan jordens grund var lagd...

      Grattis Judith som får ha en sådan handledare!

      Radera
    4. Varsågod. Skall söka rätt på den boken, tack för tipset! Finns en gammal bok " Kristus i Mose" av Rambach som har många poänger liksom annan gammal litteratur, somligt nyutgivet som Johan Arndts " den Sanna kristendomen" på Artos. Vet inte vad det sista ordet betyder men om det syftar på mig så är jag ingens handledare. Jag är bara en syndare och VDM, inget annat. /MO

      Radera
    5. Gunnel det du skrev tidigare om "allt fanns ..." fick mig att fundera under dagen, det är en mycket viktig tanke du tar upp och vill nu bara tipsa dig om att titta närmare på ett av de kanske mest outgrundliga orden man kan finna hos St Paulus, det var i allafall dit din tanke förde mig, tack för det! I Romarbrevet står " Ty allt sedan världens skapelse har hans OSYNLIGA egenskaper kunnat uppfattas i hans verk och varit SYNLIGA." ( 1:20) det är extremt fascinerande. / Magnus Olsson

      Radera
  4. Redigerad som Gunnel till min blogg

    SvaraRadera
  5. Essenerna är en mycket viktig grupp att studera närmare och dödahavsrullarna är helt nyligen gjorts tillgängliga för allmänheten, bland annat som engelsk pocket, the complete dead sea scrolls. Många av texterna cirkulerade i hela det judiska samhället. Bland annat förväntar man sig att messias skall komma i två personer - en prästerlig och en konungslig. Det är inte troligt att kristendonen uppstod bland essenerna. Grupperna är för det alltför olika. Men såväl Johannes som Jesus måste ha fångat intresset hos denna och andra grupper. Johanneslärjungarna är en grupp som jag misstänker springer ur essener. Jesu svar på frågan om han är den som skall komma eller om de ska vänta på en annan är mycket intressant, eftersom det svarar mot messiasapokalypsen där en del av messiasförväntningarna uttrycks.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utmärkt kommentar av Olle! Mariestad kan skatta sig lyckliga över en sådan lärare. Instämmer till fullo om än med något mindre säkerhet om gränsen mellan eseerna och Jesus. Det finns en hel del rörande de tolv tysta åren i Egypten som skulle kunna vara Jesu intryck i ett mångkulturellt och varierat religionsutbud som påverkat indirekt. Ex kan Johannes evangeliets ord om " ingen har stigit upp som inte stigit ned" vara ett svar på henokstraditionen ( som utgör en viktig del i den judiska mystiken) där ruktningsaspekten är oerhört intressant. Antydningarna i NT kan naturligtvis inte övertolkas men de finns som små varningsklockor inför den västerländska kristenhetens tendens att skapa system. / Magnus Olsson

      Radera
    2. Den här kommentarstråden har verkligen gjort mig uppmärksam på ett ämne som jag inte är hemma i, men blivit intresserad av. Tack för era boktips och inlägg. //Judith

      Radera
    3. Judith i det stift du befinner dig finns, en lång, numer ganska okänd, traditionskedja kring dessa typer av frågor. Skrev om det på din biskops blogg men kan upprepa det här; det finns i den sk västgötafromheten en slags nyansering av de mer " stridbara" tankekedjor som visar sig på andra håll och naturligtvis skall inte hela den historism dras här men några namn kan nämnas som kh i Fägre John Termstedt ( hans självbiografiska anteckningar gavs för några år sedan ut av skara stiftshistoriskt sällskap) och biskop Sven Danell ( som gav ut flera fina böcker om GT) är representanter för en slags mellanväg i dessa frågor som närmast skulle kunna beskrivas som en " gudsordsmystik". Skall inte bli långrandig om det men det finns en fromhetstradition med mycket intressanta infallsvinklar på temat i din närhet. / Magnus Olsson

      Radera
  6. Nu skriver jag mycket mer, det blev kort senaste eftersom jag körde via mobil. Tack Magnus för de varma orden.

    Om Jesu tysta år vet vi inget, men ledtrådar kan det som sagt finnas, det håller jag med om. Jesu nattsamtal med Nikodemus, om att födas på nytt är ju också fantastiskt okonventionellt!

    Nu till lite mer kött på benen om den tvåfaldige Messias, Jesus och Johannes. Jag tror att vi kan räkna med att somliga tolkade Johannes som den förre, den som i prästens roll skulle tolka lagen. Han var ju som sagt av prästsläkt, på dubbla sidor (ämbetet var manligt, men gick i arv också genom kvinnor). Lukas ger honom enormt mycket plats, vilket talar för att hans lärjungar (kanske med essenbakgrund) hade en stor plats i den tidiga kyrkan. Lukas är också noga med att tala för att Johannes ska identifieras som profet. Samtidigt återger han hans undervisning som lagtolkande.

    Hur är det med den där tvåfaldigheten? Det ryms i bibelns profetior att messias skall vara just tvåfaldig.

    I 4 Mos 24 kan man tolka det som två olika figurer: "En stjärna stiger fram ur Jakob, en spira höjs i Israel". Det förra tolkas som prästerligt, en Aronfigur. Det senare som politiskt - en kung som skall regera.

    I Sakarja förekommer två "smorda" en till höger och en till vänster om Herren, i en vision. Läs Sak 3:8-4:14. I kapitel 6 har telningen krönts och skall sitta på tronen. "Ja, han skall bygga Herrens tempel, få kungavärdighet och sitta som härskare på sin tron. En präst skall dela tronen med honom, och mellan dem skall full enighet råda."

    I Qumranrullarna talas det rentav om tre. I församlingsregeln (1QS) talas det om att man skall följa stadgarna "tills profeten och Arons och Israels messiaser kommer".

    I den vida spridda damaskusskriften (hittad också i egypten) finns formuleringen Arons och Israels messiaser flera gånger, samt det mycket intressanta tolkningen av 4 Mos-texten. "stjärnan är lagens uttolkare som skall komma till Damaskus, som det står skrivet. Spiran är hela församlingens prins och när han kommer ska han förgöra alla Sets söner". Stjärnan skall alltså uttolka lagen, en prästerlig uppgift. Spiran har en kungaroll, att förgöra fienden.

    (det här skall inte ges mig ära för, jag sammanfattade det viktigaste från http://www.jeanrisley.org/W2articles/WhoArtAaron.htm där betydligt mer finns att läsa)

    Profetiorna om Messias talar ju också om såväl en lidande tjänare som en segrande kung. Därför kan det ha legat nära till hands att tänka sig två olika.

    NT löser det där med Messias som tvåfaldig med att människosonen första gången kommer i förnedrat tillstånd, utlägger lagen och lider. Samtidigt också segrande genom lidandet. Glimtvis under den tiden, efter uppståndelsen och vid återkomsten är densamme i upphöjt tillstånd. På så vis blir Jesus Kristus både stjärnans och spirans messias.

    Jesus var ju av Davidisk härkomst, vilket evangelierna anstränger sig för att visa. Konungarätten gick dock endast vidare från far till son. Matteusevangeliet tycks ha menat att det räckt till att vara far på det sätt Josef var för Jesus, för att vara ättling till David. Jesus själv menar dock att det är viktigare att Messias är gudomlig än att han är ättling till David, eftersom David kallar den som skall komma Herre (matt 22:45). Även Maria var ju ättling till David men, än intressantare i mina ögon, också nära släkt med Elisabet, som var av prästsläkt. Mycket talar för att också Maria var av prästsläkt.

    Det var en massa löst relaterad information. Vi får se vad ni gör av detta!



    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket intressant! Nöjer mig med några korta tankar 1 hebreerbrevet tar ju upp frågan om Jesu prästerliga identitet trots att han s à s hör till fel stam och tar in Melkisedek, som saknar ursprung ( vilket kan jämföras med Johannes visserligen kända bakgrund men som vid hans framträdande blir mindre betydelsefullt inte minst med det exempel du anför att han ses som profet. Här kan ju en ytterligare gränsöverskridande aspekt iaktas från två håll och ev peka på den två gestalts funktion Johannes och Jesus har. I sammanhanget kan ju noteras hur kungadömet införs av folket mot Guds vilja men av Gud används till sitt syfte, här slår något av "ombytta roller" igenom och en teologisk motsvarighet till Josef i Egyptens personliga erfarenhet " ni har tänkt ont om mig men Gud har tänkt det till godo". 2 samtalet mellan Jesus och Nikodemus är precis som du säger mycket intressant! Här kan ju ex diskuteras om vatten står för dopet och inte vilket jag finner i sammanhanget mer troligt fostervattnet dvs att en fysisk födelse till kroppslig gestalt kommer först och sedan dop i Ande, som i såfall skulle kunna vara själva dopet ( här kommet ju den klassiska stridsfrågan om pånyttfödelsen in med skillnaden på ex Luther och Calvin, med konsekvenser för rättfärdigörelseläran) då ju Nikodemus uppfattar Jesu ord bokstavligt vilket Jesus inte invänder mot. Parallellen till Johannes döparens erfarenhet blir ju då tydlig dvs från två mycket olika håll, olika livspossitioner kommer Johannes och Nikodemus till samma punkt: överlåtelsens totalanspråk. Johannes har lättare, mindre att försvara än Nikodemus som sa s är bunden av sin makt. Samma sak kommer ju fram i Jesu samtal med pilatus och den då aktualiserade SANNINGSFRÅGAN, som ju blir den avgörande när Johannes fängslas och avrättas, därigenom förespeglande vad som komma skall på Golgata. / Magnus Olsson

      Radera
  7. Tack Magnus för tips om superintressant diskussion med fördjupning av tankeutbyte i andra fora, med delvis ny terräng där jag går prövande framåt. Jag körde på ett tag i reinkarnationsspåret i söndags. Nej, jag menar inte heller att man skall tänka sig Johannes som något slags reinkarnation i österländsk mening av Elia. Men frågan är relevant, eftersom människor inspirerade av hinduism mm hänvisat till just detta stycke för att visa på en reinkarnationstanke hos Jesus, och för att Jesus faktiskt säger att Johannes ÄR Elia. Jag har använt Eliae himmelsfärd för att bringa lite reda i begreppen. Elisa begär ju motsvarade förstfödslorätt av Elias ande och får det också eftersom han ser himmelsfärden. När han går ned till Jordan med Elias fallna mantel och slår på vattnet frågar han: Var finns Herren, Elias Gud? NB han frågar alltså inte efter Elia där utan Herren. Elisa kan ju inte ses som någon reinkarnation, kanske skall man se på Johannes ungefär så, att han på något sätt har del av Elias ande, som ärkeängeln säger till Sakarias: med Elias ande och kraft. Vad är då Elias ande? Profetians ande som ansågs vara utdöd i och med Malaki, men som nu återvände med Johannes? Och vad är profetians ande i grund och botten, är det inte den helige Ande, eller åtminstonde ett utflöde därav? Är jag ute och cyklar?
    Emil Stenhammar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra Emil Stenhammar att du förtydligar "i samma ande som" Elia. Jfr Matteus kap 17. Det är så vanligt med reinkarnationsläran och andra läror.

      Så håller jag med om att Judith får vara präst i ett gott område (god mylla) med mycket bibeltrohet före intellektuella hårklyverier (Uppsala). Jag har fått en "prästgen" sen början av 1800-talet via Sven Wahlberg, Warola. Han tog visst itu med "Roparna" och fick ordning på läran. Sven Danell var präst i Tunhem, när jag växte upp. Gunnar Wennerberg senior är från Norra Björke min hembygd. Hans syskonbarn startade den fria evangeliska missionsförsamlingen (19 syskon i familjen).

      Radera
    2. Mycket intressant Emil. Tror du är nått på spåret där. Andens gåvor, däribland profetians gåva och Andens frukter, som St Paulus ju har en undervisning om kanske kan kasta ljus över det? Att Sakarias var tystvorden när namnet skulle ges kanske förebådar en tyst fader på korset, ett lidande som mer sällan lyfts fram i det skeendet nämligen hur mycket Gud själv måste lidit över att tvingas förbli tyst och samtidigt vara i Jesus, försonande världen med sig. Att de samlade nära led, att Jesus led, talar vi ju om, men hur mycket led inte en till tystnad tvingad Gud? Sedan Sakarias fått sin röst tillbaka sjunger han om vad han ser, är inte det en profetia? / Magnus Olsson

      Radera