fredag 19 oktober 2012

Tankar inför helgen


"Vem är min mor och mina bröder? Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor." (Mark. 3:33-35)

Kommande söndag, tjugonde efter trefaldighet, bjuder på en evangelietext som gör att det knyter sig i magen. Det är lätt att leva sig in i mor Maria när hon får höra sin förstfödde tala på det här sättet. Även om tiden var en annan, måste hon ha frågat sig själv - betyder jag då inte mer för honom?

Det handlar inte om att Jesus tar avstånd från sin familj. Han utvidgar sin familj. Det handlar om att Jesus visar på det kristna förhållningssättet till allt medskapat: andra människor tillhör min familj på samma sätt som mina syskon, föräldrar eller barn. De tillhör min familj eftersom Gud har gett oss livet. Vi hör ihop. Gud älskar oss och därför skall vi älska varandra. Även om inte blodsband förenar oss så är jag som kristen skyldig att inte bara älska andra utan dessutom behandla människor med respekt och tolka välvilligt. Så gör kärleken.   

Blir man inte en hemskt mesig människa då? Om man älskar hela tiden. Jo, kanske i någons ögon. Men inte i Guds. Gud har skapat oss till sanning och till kärlek, så som han själv är sanningen och kärleken. Vi skall inte vara blinda eller dumma inför synden, men vi skall älska varandra. Vi skall hata synden, men vi skall älska människan.

Att älska när det kommer till medmänniskan handlar inte först och främst om en känsla utan om ett förhållningssätt. Jag kan bestämma mig för att älska, jag kan bestämma mig för att försöka se på människan mittemot mig på bussen med Guds blick. Jag kan bestämma mig för att se på tonåringen i gathörnet, alkoholisten på bänken eller invandraren i icakön och se Guds avbild. Jag måste till och med se på den kristne som inte delar mina åsikter och se Guds älskade barn. Det går. Att älska är i allra högsta grad en viljeakt, och vår vilja är inte att förakta.



1 kommentar:

  1. Maria hade redan hört det " också genom din själ skall gå ett svärd" sa Simon i templet. Vid bröllopet i kanaa sa Jesus " min stund är ännu inte inne" till sin mor . Hon var beredd när stunden kom. / Magnus Olsson

    SvaraRadera