söndag 14 oktober 2012

Tacksägelsedagen


De tio spetälska som vi mötte i dagens evangelietext helas av Jesus, men på ett nästan hemligt sätt. Jesus ser dem, han hör dem där de ropar om förbarmande. Han uppmanar dem att gå och visa upp sig för prästerna. Medan de är på väg dit blir de rena. Ett under har skett, ett stort under.

De tio som Jesus möter lever antagligen utanför staden, oförmögna att göra något åt sin situation. De levde på människors barmhärtighet. De var längst ned på botten, och deras enda utgång var döden.
Nu sänder Jesus dem till prästerna, och på vägen dit blir de helade. Allt det som förut tyngde dem, band dem, höll dem utanför människors gemenskap är nu borta. De har ropat till Jesus om förbarmande, och Jesus förbarmade sig över dem.

En av de tio vänder tillbaka till Jesus. Var de andra tog vägen vet vi inte, de följde kanske Jesus uppmaning att gå till prästerna eller så gick de någon annanstans. En av de tio kan inte hejda sin glädje och sin tacksamhet, och han vill uttrycka den direkt till källan. Han vänder tillbaka och tackar Jesus för undret som skett. 

Det är lätt att uttrycka sig moraliserande över den här typen av texter. Vi "vet" vad Jesus vill säga - glöm inte att tacka! Men om vi ändå försöker gå in i den här texten och verkligen sätta oss in i den - självklart måste vi då också ställa frågan till oss själva: Vem är jag här i evangelietexten? Vem känner jag igen mig i?

Är jag som den tionde som kom tillbaka? Underbart isåfall – fortsätt så. Eller är det snarare som en av de nio andra jag känner igen mig i? De som var med om undret, såg det men gick vidare någon annanstans? Eller är jag kanske någon som står vid sidan om, någon som betraktar allt detta som sker?

Våra liv är ett under. Att vi får leva i tro är ett under. Att kyrkan har spridits till oss här i mörkaste norden är ett under. Att vi får beröras av Guds helige Andes kraft är ett under. Därför räcks väckelsens fråga till oss idag. Lever vi i tacksamhet över livet? Lever jag mitt liv som att Gud har gett mig det? Visar jag min glädje över livet och över Guds gåvor? Ger jag Gud äran? 


 

 

1 kommentar:

  1. Att de skulle till prästerna och visa upp sig var sannolikt för att återupptas i gemenskapen, det kan vi inte veta om de nio blev, men sannolikt eftersom en ensam kallas främling, han som återvände till Jesus. Alla tio hade haft en gemenskap i spetälskediagnosen, när den var borta, upphörde gemenskapen. Den som vände åter hade inget att hämta hos prästerna, då han inte hörde till den gemenskapen heller, han kunde ej återupptas där. Han gick tillbaka och där hos Jesus som brutit en gemenskap, sjukdomens, och en till, den religiösa, sändes han ut " gå" / Magnus Olsson

    SvaraRadera