söndag 28 oktober 2012

Enkelhet


Jag har som allmän inställning till livet att försöka leva ganska enkelt. Ett enkelt liv betyder för mig dels att försöka leva så ekologiskt hållbart som möjligt utifrån min familjs förutsättningar, dels att helt enkelt inte krångla till saker och ting. Att inte krångla till relationer, kommunikation och tankar. Inte göra livet svårare än vad det är.
I teorin är det mycket enkelt och logiskt. I verkligheten vare sig enkelt eller särskilt logiskt.

Om man håller sig till det materiella kan jag med en snabb blick runt omkring mig konstatera att jag inte lever särskilt enkelt. Som många andra samlar jag såväl i lador som skåp och lådor. Det är tröttsamt att se på och - faktiskt! - förgörande att leva i. Nu vågar jag mig på att berätta om ett projekt jag tagit mig an - med risk för att det tappar sin charm för mig och jag kommer bli utmålad som en moraltant. 

Inspirerad av en gammal kamrat (läs här) började jag för tre veckor sedan försöka göra något åt både min konsumtion och mitt materiella fängelse. Jag gav mig själv en 30-dagarsutmaning: varje dag skall jag slänga/skänka/sälja något av det jag har i överflöd. En spännande utmaning som jag tog mig an med liv och lust.
De första två veckorna var enkla. Badrumsskåpen blev rensade, strumphögarna sorterade. Den senaste veckan har varit svårare. Hur många kappor kan en enda människa tänkas behöva? Hur många par skor har egentligen existensberättigande i en redan överfylld garderob? Väskor? Hur många teckningar märkta "första huvudfotingen" kan ett hushåll härbärgera? 

Inte vet jag om jag har lärt mig något. Det vet jag sällan förrän efteråt. Vad jag redan vet är dock att för att bli riktigt utmanad skulle jag behöva 30 dagar till. Eller kanske vågar jag ett shoppingfritt år, som min kära vän Sofia både gjorde och skrev en bok om(modemanifestet).

De 30 dagarna är snart till ända. Jag vill fortsätta, och har funderat över vad nästa utmaning skall bli. Jag vill inte fokusera för mycket på det materiella, risken är att det bara blir hysterisk feng shui (eller vad det heter) av allt. Det skall inte handla om det. Jag vill att det skall handla om vad som är viktigt i livet.
Ikväll drog jag fram en bok ur hyllan som jag köpte för några år sedan: "The book of idle pleasures" av Dan Kieran och Tom Hodgkinson. Den handlar om att finna enkla vägar till glädje. Som att ta ett bad, peta i elden eller lata sig. Sjunga, sova med kläderna på eller ha grimastävlingar. Det är en utmaning som jag känner mig lockad av.



3 kommentarer:

  1. Bra initiativ! Om man har barn är det svårare av förklarliga skäl, de får ju inte bli lidande. Att hellre avstå från att köpa nytt än slänga eller skänka det som redan finns är bättre. Jag tror på att be Gud om hjälp, mer bön mindre aktivitet. Då kommer Gud sända i din väg någon som behöver vad du har för mycket av, då ger du sängkläder, skor, eller en stol utan att köpa nytt. Ge inte bort böcker i onödan. Om du ber Gud ordna saken blir du inte moraltant. / Magnus olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, böckerna får allt stå där de står:)
      Mer bön, mindre aktivitet - tack för det!

      Radera
    2. Bönen är överlåtelse, indragande, insamlande men inte vår aktiva handling utan vår passiva tillåtelse att det sker. Då förs vår bön in i den bön som konstant pågår, utförs av den Helige Ande i oss , så vi kopplas upp stundligen på det Andrn konstant utför. Då förs vi in i oss själva, ut ur oss själva till Guds rike, där Gud regerar och när Guds rike sedan följer med oss ut, blir vi Guds himmel istället för vårt eget helvete. Denna bön är inte vår förmågas bön utan Andens verk i oss, öppet för alla, osynligt för oss men verkande här och nu. Rom 8 beskriver det. Lk 17:21 är dess förutsättning. Genom Gal 2:19-20 utförs det och allt omgärdas av Joh 1:10. Den bönen är gratis, nåd. Och var stund ny. Vår uppkoppling är oss själva ovetande som Guds bredband. / Magnus Olsson

      Radera