måndag 8 oktober 2012

En sådan där dag... igen




Vissa dagar går i ett. Hela den här veckan är sådan. I ett, i ett, i ett. Långa mötesdagar vilket innebär att skrivbordet och telefonen blir eftersatta - det vill säga nödvändiga mail blir inte skickade och telefonssamtal blir inte vare sig besvarade eller ringda.
Mycket otillfredsställande för mig och - inbillar jag mig - för alla i min omgivning.

Ikväll träffades vi med Betagruppen, och temat var lärjungaskap. Vad är det att vara lärjunge idag, i vår tid, i mitt eget liv? Frågor som behöver mycket eftertanke och känsla. Frågor som man inte i en hast slänger ur sig ett svar på. Viktiga frågor som begär något av mig.
Vi läste om hur Jesus kallar de första lärjungarna, hur de lämnade allt och följde honom. Vilken kraft som måste ha utgått ur Jesus! En oemotståndlig kraft. De bara släppte vad de hade för händer och följde honom! Denna främling!
Jag hörde mig själv säga: "om Jesus kom idag och sa "följ mig" så skulle jag antagligen svara "hallå, har du sett min almanacka? Kom tillbaka i slutet på maj nästa år." Så sade jag, jag hörde det själv. Flera skrattade igenkännande.  

Jag är inte oumbärlig. Om jag inte vaknade imorgon skulle solen gå upp ändå. Fabrikerna skulle starta sitt arbete, skolorna skulle vara öppna, människor skulle handla mjölk och smör och bröd. Ändå. Utan mig och min fulltecknade almanacka. Det säger min hjärna till mig, men jag har svårt att tro det ändå. För det är väl lite fint med en fulltecknad almanacka? Är det inte?

Jesus valde inte oumbärliga människor som lärjungar. Han frågade dem som var villiga. Han valde dem som var nyfikna och ville följa med.

"En kvinna som var oumbärlig kom till Jesus och frågade: vad skall jag göra för att vinna evigt liv? Jesus svarade: gå och släng din almanacka. Kom sedan och följ mig.
Kvinnan gick bedrövad bort, ty hon hade mycket inbokat."

Skall detta vara berättelsen om mitt liv?





5 kommentarer:

  1. Mycket tänkvärt.

    Det är bara vi som mäter vårt värde genom almanackan. I Guds ögon är vår almanacka fullständigt ointressant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just. Och ibland behöver vi knuffas ned från våra höga hästar och påminnas om att vårt värde sitter någon annanstans.

      Radera
  2. Det är bedrövelsen som är öppningen, i det omöjliga, sker det som bara för Gud är möjligt. Gud inger olika sorg i olika människor men det är alltid i sorgen som Gud kommer. Det som kommer är evigt liv, det som inte kan vinnas. / Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Det är bedrövelsen som är öppningen". Det är ord som jag vill bära med mig idag. Tack för det.

      Radera
    2. Bär varandras bördor så uppfyller ni Kristi lag, inte tvärtom dvs för att uppfylla Kristi lag..vi är burna, därför bär vi. Välsignelse över ditt bärande, öppningen har du i dig, Lk 17:21. / Magnus Olsson

      Radera