tisdag 4 september 2012

Varför?


För övrigt anser jag att det är för lite av uppror i vår kyrka. Alltför ofta befinner jag mig i sammanhang där vi suckar och stönar över organisation och beslut, men i nästa andetag samlar ihop oss och med ett *bit ihop och kom igen då* konstaterar att vi ju "måste" göra så här. För att "så är det, och det är ingenting vi kan göra åt det".
Jag reagerar då ofta som ett barn och säger "varförvarförvarförvarför?".

Den här dagen har innehållit en hel del av den varan. Därför ber jag i förväg om ursäkt för eventuellt pladder och oreda, men jag behöver skriva av mig:

- De kyrkliga valen har en vansinnig och oförsvarbar organisation. Organisationen av dessa val kostar miljoner och åter miljoner - och till vilken nytta? Valdeltagandet är i förhållande till insatsen katastrofalt lågt. Låt mig ta ett exempel: i min egen församling röstade vid senaste valet 172 personer. Valmaterial sändes till uppskattningsvis 1500 personer. Dessa 172 personer skulle lätt ha kunnat samlas i någon av församlingens kyrkor för att lyssna till kyrkorådskandidaternas pläderingar, och sedan röstat meddelst handuppräckning. Varför gör vi inte så? "Nej, så kan vi inte göra..." Varför? För att upprätthålla någon sorts skendemokrati? För att låtsas att vi är viktiga för att då är vi nästan som en kommunal verksamhet?

- Strukturutredningen "Närhet och samverkan" skall beslutas om på årets kyrkomöte. Vi går mot ett historiskt beslut, där församlingen i fråga om gudstjänstliv, beslutanderätt och mandat inte längre kommer att vara den primära enheten i kyrkan.
Det blir tydligast för oss som finns i pastorat med flera församlingar. Församlingskyrkorådet skall inte längre finnas på församlingsnivå, utan flyttas upp till pastoratsnivå. Kyrkorådet väljs av kyrkofullmäktige, och de så kallade församlingsråden kommer även de att utses av kyrkofullmäktige. Upp-och-nedvända världen alltså. Helt plötsligt blev inte demokratin och närheten till varje enskild medlem viktig längre, utan nu är det effektivitet som gäller. "Bäst att inte lämna styrandet till gräsrötterna". Varje församlings fundamentala rätt till självstyre är som bortblåst. Varför? 
Församlingsinstruktionen - som vi har slitit och arbetat så hårt med och äntligen börjat få snurr på - den skall nu ligga på pastoratsnivå. Och allt det arbete som församlingarna lagt ned på skrivande och implementerande? All den frukt som kommit av det? Vad är det värt?
Det mest anmärkningsvärda är dock gudstjänstlivet. Den grundläggande definitionen av en kristen församling är att vi firar gudstjänst. Samlandet till söndaglig gudstjänst är själva essensen i en församling. Detta är nu inte längre särskilt viktigt, tydligen. Huvudgudstjänst behöver inte firas i församlingen längre, utan det räcker med en huvudgudstjänst i pastoratet. Det är ju praktiskt visserligen, för då kanske det räcker med en präst (nyttig och lydig) i pastoratet som kan turnera som en liten gubbe i lådan.

Vi är många som sliter och jobbar hårt - och har gjort så länge - för att bygga församling baserat på regelbundet gudstjänstliv, självstyre och gräsrotsengagemang. Det känns ärligt talat som att benen slagits undan. Vad är det värt, allt detta slit? Lars B Stenström (http://stillsam.blogspot.se/) har ropat i öknen länge när det gäller strukturutredningen, men som han skriver möts det oftast av tystnad.
Vi mumlar på om att "vi ju måste göra så här" - varför?! Vi finner oss och fogar oss, finner oss och fogar oss, knegar och drar. Varför? Varför? Varför?


12 kommentarer:

  1. Väl rutet även om jag känner mig en aning träffad ;D
    /Charlotte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland behöver man bli träffad;)
      J.

      Radera
  2. Du har så rätt, och av någon anledning är det alltid bråttom med maktens idéer. /Björn

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, och varför går vi med på det?

      Radera
  3. Kan inte undgå att tänka på vetekornets lag, något måste dö för att något nytt ska födas. Svenska kyrkan marscherar snabbt mot sin undergång, men Kristi kyrka på jorden kan inte utplånas.
    Kyrkan = "De församlade i Kristus" kommer att hitta nya vägar att vara kyrka, bara vi inte slutar att fira gudstjänst tillsammans.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det som inte har liv i sig kommer sållas ut, det är jag också övertygad om. Men jag tror fortfarande att Svenska kyrkan bär på en tradition och en gemenskap med apostlarna som vi inte bara kan låta kastas bort. Gudstjänsten och livet i Kristus är, som du skriver, viktigast. Viktigare än alla organisationer.

      Radera
  4. Den kolossalkyrka, som Svenska kyrkan är, har sannolikt passerat sitt bäst-före-datum för ett bra tag sedan. Någon nämnvärd analys av situationen hör vi sällan eller praktiskt taget aldrig från ledning och kyrkomöte. Man snickrar mest på organisationen medan uppdraget mera tycks uppfattas som en biprodukt. Trist.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är trist. Men alla vi som har uppdraget att bygga församling och förvalta det som har blivit oss givet, vi måste ju åtminstone stå upp och kämpa för det som vi anser är rätt! Denna tysta låt-gå-kultur som vi har i kyrkan gör mig så arg! Om analysen inte kommer från ledningen så måste vi stå för den.

      Radera
  5. Hej Judith!
    Jag håller fullständigt med dig i båda frågorna. när det gäller församlingsråd är det självklart att de måste väljas underifrån.annars är det ju meningslöst ur demokratisk synpunkt och troligen även svårt att engagera folk som du skriver. Det spelar ingen roll att församlingen får nominera. makten ligger någon annanstans.

    Eftersom jag jobbade med administration inför förra kyrkovalet i Lunds stift håller jag även med om hur valet inte bör gå till. Tänk vad mycket papper och arbetstimmar till föga nytta. alla grupper hade rätt att beställa valsedlar motsvarande två tredjedelar av de röstberättigade. kanske en tiondel röstar över huvud taget.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Amanda, för din kommentar. Det verkar som att de flesta som man pratar med håller med om just detta, både när det gäller församlingsråd och valorganisationen. Märkligt då att makten uppenbart anser något annat.

      Radera
    2. Stämmer det som du säger att "de flesta man pratar med" anser en sak, medan "makten" anser något annat, så är ju det om något ett tecken på att det valsystem vi har nu inte säkrar demokratin.

      Radera
    3. Tyvärr är det nog just så, Amanda.

      Radera