fredag 21 september 2012

Tankar inför helgen



Jesus har makt över döden. Han uppväcker Lasaros från det döda, det talar söndagens evangelium om (Joh. 11:28-44).
Gud har makt över döden och livet. Det är fantastiskt att få tro. Samtidigt är det så svårt, för vår erfarenhet av världen och livet får oss ju också att ställa frågan; om Gud har makten, om Jesus kan uppväcka döda; varför gör han det då inte här för oss?
Varför finns sjukdom och död fortfarande här i vårt liv, varför är det fortfarande en del av vår verklighet?

När det gäller Jesu under, eller tecken som Johannes kallar dem, så verkar det inte som att det finns någon direkt plan för dem. Eller snarare, för vårt mänskliga öga är det svårt att se en plan. (Och varför måste det finnas en plan, förresten?)
Ganska ofta tjatar människorna kring Jesus om att han skall ge dem tecken, och nästan under protest utför han dem. Men inte alltid, för med Lasaros verkar det vara så att Jesus utför undergärningen av medlidande med de drabbade.
När han uppväcker den lilla flickan eller änkans son i Nain är det samma sak. Jesus grips av medlidande med människorna, och ger dem det deras hjärta innerst inne önskar.

Jesus har makt över döden och livet, och i och med Jesus är Guds rike här. Men det är bara en försmak. Undren är just tecken på Guds rike, för att vi skall se vad Jesus makt innebär. Undren ger oss en försmak om att ett annat liv är möjligt. Ett annat liv är berett för oss. Ett annat liv, fritt från död och sjukdom. Ett evigt liv. Det livet ligger framför oss. Men här är döden en ofrånkomlig del av vårt liv, det är vi smärtsamt medvetna om.

Jesus utför undren för att visa på sin makt och sin gudomlighet, men framförallt för att vi skall tro, för att vi skall våga tro att det finns ett annat liv. Tron på undren ger oss också en frihet här i livet; en visshet om att detta som vi ser inte är allt, att det finns något som är större, att vi likt Lasaros kan bli fria och gå ut ur vår grav.




 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar