lördag 29 september 2012

Strukturer - igen


De senaste dagarna har jag diskuterat strukturutredningen - igen - på bland annat twitter. Jag har insett att flera har svårt att förstå varför jag överhuvudtaget är kritisk - strukturutredningen är ju tillkommen för just sådana församlingar som min (små församlingar på landet)! Låt mig därför ta det en gång till:

Grundläggande för en församling är att man firar gudstjänst. Sedan urkyrkan har kyrkan samlats på uppståndelsedagen. Man bröt brödet, deltog i bönerna och den inbördes hjälpen och lyssnade troget till apostlarnas undervisning (Apg. 2:42). Allt det som vi idag kallar den grundläggande uppgiften - gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Om församlingen inte lever i och av detta är det ingen församling. Och för alla som gick igång på den meningen; jag säger inte att anställda skall utföra den grundläggande uppgiften. Jag vill inte ha en kyrka som styrs av hennes anställda, som kritiken brukar vara mot den här kyrkosynen. Jag säger att detta är vad som konstituerar en församling, och uppgiften utförs naturligtvis av hennes medlemmar tillsammans. Ibland har församlingen möjlighet att anställa någon för att hålla i det övergripande ansvaret, men församlingens subjekt är de kristna som samlas där.

I strukturutredningen föreslår man att söndaglig gudstjänst inte skall vara ett krav längre. Det räcker med att gudstjänst firas i pastoratet. Det slitiga och såriga arbete som vi sysslat med de senaste 10-15 åren med församlingssammanslagningar - för att man inte klarat den grundläggande uppgiften! - är alltså skit samma nu (ursäkta). Det är inte så viktigt med gudstjänsten, det räcker med att man träffas ute i Guds fria natur en gång om året på midsommardagen så får man räknas som församling. Eller var det hembygdsförening? Begreppen går helt plötsligt in i varandra.
Pastoratet kan ju därmed också säga upp sina präster, förutom en eller två nyttiga och lydiga. De kan turnera runt som gubben i lådan och dyka upp på diverse platser och leda gudstjänst. Jag har uppfattat min tjänst som präst som så att jag ansvarar för att bygga församling och verka för ett dynamiskt och levande gudstjänstliv. Det kan man inte göra genom att hatta runt som ett resande teatersällskap. Tro mig, vi är många som har fått göra det länge. Istället för exempelvis åtta sårbara små gemenskaper (vilket  ofta är verkligheten i landsbygdsförsamlingar) så har vi med många andra valt att satsa på ett ställe, en kyrka, en plats. Vi har gjort ett val och arbetat hårt för att gemenskapen skall växa och blomstra där. Vi har aktivt arbetat för att synen på kyrkan som bara en samhällsaktör bland alla andra (posten, apoteket, skolan mm) skall förändras. Vi är inte hembygdsförening, vi är kyrka.   

Grundläggande för en församling är också hennes självstyre. Församlingen väljer själv sina företrädare. Det kan man säga är en god demokratisk ordning, men framförallt så har det sin teologiska motivering i det allmänna prästadömet och i förlängningen det nya förbundet som helhet. Genom Kristus är vägen till Gud öppen, vi behöver inte gå genom någon annan. För ordningens skull och för lärans bevarande tillsätter vi präster och biskopar, men Kristi kropp är inte sina ämbetsbärare utan utgörs av alla döpta. Att beslut som gäller den lokala församlingen skall fattas i och av den lokala församlingen är därför självklart.

Det strukturutredningen nu föreslår är att det lokala självstyret upphör och istället ska allt makt centraliseras till pastoratsnivån. Där kommer kyrkofullmäktige och kyrkorådet finnas (kyrkorådet blir i förslaget motsvarande dagens kyrkonämnd). I de lokala församlingarna skall församlingsråd bildas. Församlingsråden utses av kyrkofullmäktige (efter ett rådgivande församlingsmöte, något som inte fanns med i det ursprungliga förslaget).
För att alla verkligen skall förstå: råden tillsätts alltså uppifrån. Demokrati, någon? Subsidaritetsprincipen? Dessa församlingsråd har ingen som helst makt om det inte delegeras uppifrån. Man har inte makt att besluta om sin egen församlings verksamhet, om gudstjänstliv, om verksamhetsbudget. Pastoratets kyrkoråd kan delegera detta till det lokala församlingsrådet, men en delegation betyder ingenting för den kan lika snabbt tas tillbaka. Vi människor delar ogärna med oss av makten om vi inte behöver.

Och till er som förvånat har svarat mig: "Men, ni behöver ju inte ingå i ett pastorat. Ni kan ju vara egen församling?". Verklighetskoll: 2000 medlemmar i en församling, varav kanske 1500 betalar kyrkoavgift. Dessa 1500 skall då betala för åtta kyrkor, varav sju som vi ständigt måste reparera, renovera, värma upp och hålla efter. Sedan kanske man  åtminstone behöver ha en präst och och en musiker. Behöver jag beskriva mer? Vi har alltså inte den ekonomiska möjligheten att bryta oss ur ett pastorat.

Alltså. Vi är en församling som inte har några som helst problem med att samla ett kyrkoråd och utföra den grundläggande uppgiften. Vi är en församling på landet som fungerar och växer. Vi skall nu fråntas vårt självstyre och kravet att fira gudstjänst. Det tycker vi är fruktansvärt fel.
Strukturutredningens förslag är konstgjord andning på en organisation som redan är död. Som jag ser det så verkar förslaget syfta mer till att hålla liv i organisationen än att blåsa liv i kyrkan.





17 kommentarer:

  1. Den calvinska teologin har smugit sig in i Svk länge och visar sig både i byggandet av en gudsstat som i oron för framtiden. Därför sätts den lutherska tanken i skamvrån då den utmanar både kontroll och brist på kontroll. /Magnus Olsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ibland inbillar vi ju oss att organisationen i sig (som dessutom inte är äldre än några decennier) skulle vara gudomligt sanktionerad och att uppehållandet av denna struktur (jfr gudsstaten) är det viktigaste arbetet.
      Vi är kallade till frihet!

      Radera
    2. exakt! Men inte frihet från oro, men frihet från att denna oro utgör en oro för framtiden, som klargjordes av Jesus en söndag nyligen "GÖR er inga bekymmer" dvs Han ifrågasätter inte de faktiska bekrymren utan de skapade och kopplar det till de som handlar om vad vi skall äta, lä oss i osv, när vi i själva verket har att äta hans bröd, ikläda oss honom, vilket ger just friheten. /Magnus Olsson

      Radera
  2. Det är som en sak jag läste när jag började läsa på om strukturutredningen, att det slutar i frågan om kyrkobyggnaderna. Till sist kommer det fram till frågan om vad man ska göra med dessa kostsamma gamla hus. Därför undrar jag: om din församling la ut alla kyrkor utom en på öppna marknaden, där de fick bli privatbostäder och vad som helst, som i England, kunde ni då fortsätta att vara en egen församling med ett eget kyrkoråd? Hypotetiskt sett; vad har ni att förlora?

    SvaraRadera
    Svar
    1. " människosonen har ingenstans att vila sitt huvud" säger Jesus. Kristna i väst är för fixerade vid stenhus. /Magnus Olsson

      Radera
    2. Om vi bara behöll en kyrka skulle vi klara det själva. Men vi skulle inte klara att anställa någon. Kanske en halvtids präst. Det bor inga höginkomsttagare i min församling, direkt. Sedan behöver man ju inte snöa in på kyrkoavgiften - våra vänner i andra samfund har ju kunnat försörja sina pastorer på tionde och gåvor.

      Radera
  3. Tack för detta.

    SvaraRadera
  4. Judith!
    Tack för denna redovisning av fakta! Gå gärna in på Recito AB och lyssna på Ulla Karlssons redogörelse för sin bok igår på Bok & Biblioteksmässan. Där framkommer Kyrkans stora kris. Ta bort kärnan i bibelns förkunnelse och predika att människan är god och behöver utvecklas! Vi behöver inte någon omvändelse eller daglig rening i Lammets blod! Vi behöver bara utvecklas som människor utan den helige andes gåvor i församlingen, som är Kristi kropp.

    Tack för att du är rak! Fint att få lära känna dig på nätet!
    Guds välsignelse! Jag är så gammal, att jag minns Sven Danell som biskop eller rättare sagt som präst i Tunhems pastorat. Han lämnade inte bibelns budskap.

    Hälsningar
    Gunnel Bergstrand

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Gunnel och tack för tipset om bokmässan - det skall jag lyssna på!

      Radera
  5. Det vi menar är att Kyrkoordningen ska ange en lägstanivå. Läs gärna posterna på min blogg i ämnet! /Karin

    SvaraRadera
  6. ..alltså http://karinlangstromvinge.blogspot.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det förstår jag. Men lägstanivån riskerar med stor sannolikhet att bli den "lagstadgade" nivån eftersom det inte finns krav på något annat. Jag ser viljan att hjälpa de församlingar som idag inte klarar KO´s krav, men de församlingar som fungerar hamnar i kläm!

      Radera
  7. Bengt Holmberg1 oktober 2012 11:03

    Lysande och läsvärd blogg om strukturutredningen, som tydligt visar att den är både översåtlig och försåtlig.

    SvaraRadera
  8. Nu har jag länkat till vår gemensamma sorg.

    SvaraRadera