lördag 1 september 2012

Från ett annat håll




Idag var det festhögmässa i Domkyrkan då vi tog emot vår nye biskop. Underbar gudstjänst, med lång procession som hela staden stannade upp inför, mäktig kör- och psalmsång, spontana applåder efter predikan, innerlig lovsång under kommunionen.




Jag satt vid barnbordet. Vi sjöng och bad. Samma, samma men annorlunda. Tänkte på att det gestaltade kyrkan på ett fint sätt. I ena änden av kyrkan skrudar och perfekt stämda instrument, i den andra smutsiga jympadojor och snoriga näsor. Allt på samma gång, samma samma men annorlunda.



Det var en fin gudstjänst, sa jag till sonen när vi gick hem. Ja, svarade han. Såg du hur högt jag vågade klättra på pelaren?


3 kommentarer:

  1. Många ägnar sin tid i kyrkan åt att klättra - på olika sätt...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det händer ju naturligtvis - människor dras med den egenheten. Vi får be att vi får de ledare vi behöver och förtjänar.

      Radera
  2. Härligt perspektiv. En behövlig komplettering efter alla mitror och mässhakar. Tack!

    SvaraRadera