fredag 31 augusti 2012

Tankar inför helgen




Evangelietexten som vi läser på söndag är en av Nya testamentets kanske mest kända berättelser. Det handlar om den barmhärtige samariern, eller samariten som vi sa förr. Det är en berättelse som vi bara återfinner i Lukas evangelium (Luk. 10:25-37), men är viktig för den kristna etiken.
Att det är just en berättelse av Jesus och inte en liknelse, insåg jag först när jag arbetade med predikan denna vecka. Jag har alltid tänkt på den som en liknelse, men texten säger ingenting om det. Det kan alltså handla om någonting som verkligen har hänt och som kommit till Jesu kännedom.

Det står att en laglärd ville sätta Jesus på prov, och frågade honom om vad man skall göra för att vinna evigt liv. Jesus svarar med den trosbekännelse som han lärt sedan barnsben: "Du skall älska Herren din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själv och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv."  
Mannen frågar då "vem är min nästa?". Han undrar vem det är som han skall älska som sig själv. Kanske tänker han, som vi så ofta gör, att det väl rimligtvis måste finnas avgränsningar? Fiender till exempel? Måste jag älska dem?

Jesus vet vad som ryms i mannens hjärta, på samma sätt som han känner oss utan och innan. Han svarar med de ord som den frågande mannen behöver, med en berättelse som är riktad till honom men lika mycket till oss.
När berättelsen om den barmhärtige samarierna är till ända, och vi fått höra om prästen och leviten som gick förbi den slagne mannen och om hus den edsvurne fienden samariern stannade och gav honom hjälp, då vänder Jesus på frågeställningen. Han säger: "vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?"

Det handlar inte längre om vem som är min nästa. Det handlar om ifall jag är en nästa. Beter jag mig som en nästa? Är jag någons medmänniska? Visar jag barmhärtighet?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar