måndag 13 augusti 2012

Att odla sin trädgård




Medan jag funderar över vad Ärkebiskop emeritus menar med "Gud som metafor" (KG Hammar i Sydsvenskan) och om Hammar verkligen är rätt citerad när han säger att nattvarden är "en metaforisk minnesmåltid" (isåfall har vår kyrkas bekännelse en hel del att tillägga), så får ni ta del av några trädgårdsbilder.




Denna min älskade trädgård har jag tänkt, grävt, drömt, planterat, vattnat och rensat, och hit går jag särskilt när jag behöver tänka. Som nu tillexempel.




Det som är bra med trädgården är att den är högst verklig.



Och när jag tänker efter så är det ju faktiskt precis på samma sätt med Gud. Högst verklig.


9 kommentarer:

  1. Hej Judith, det gläder mig att du också reagerade på citatet i Sydsvenskan om nattvarden som "en metaforisk minnesmåltid".
    Om detta är vad KG Hammar verkligen menar, så undrar jag vad skälet är att förminska kärnpunkten i kristen tro på detta sätt.
    Vart tog förlåtelse, liv och salighet vägen?
    Och inte minst mötesplatsen mellan himmel och jord,fortsättningen av altarringen, mötet med det heliga, med Gud vägen? Detta att bli sedd som den man är, i Guds ögon, upprättad och befriad. Man får hoppas att det kommer någon slags förtydligande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Marie, för din kommentar. Ja, den här artikeln kräver verkligen tankearbete. Om det är författaren som pläderar för sina egna ståndpunkter eller om det är Hammar själv som talar, är lite svårt att avgöra. Dock tror jag faktiskt inte (tolkar välvilligt) att Hammar skulle beskriva nattvarden som enbart "en metaforisk minnesmåltid". Vår bekännelse säger ju som sagt att den är något mer.
      Oavsett om det är Hammar eller Per Svensson som tolkar nattvarden på det sättet, står det som det står i texten. Därför kan jag hålla med om att något slags förtydligande vore på sin plats.

      Radera
    2. Tack för ditt svar det var trösterikt.
      Jag var tvungen att titta efter vad det faktiskt står i vår kyrkoordning och det var befriande se nedan.
      Dock vill jag hävda att det är allvarligt om vår kyrkas biskopar låter pressen tolka som i per Svenssons artikel.
      20 kap. Nattvard
      Inledning
      Nattvarden är ett sakrament, en av Jesus Kristus instiftad helig måltid med bröd och vin, vid vilken kyrkan
      och den enskilde förenas med honom och de troende i alla tider. I måltiden firas åminnelsen av Jesus Kristus,
      hans offerdöd och uppståndelse. Kristus är närvarande och ger sig själv i det välsignade brödet och vinet.
      Människan får del av offret och segern över döden. Det är en festmåltid och ett trons mysterium, i
      tacksamhet och innerlig gemenskap.
      Nattvarden firas med en nattvardsbön, som innefattar en bön om den heliga Andens närvaro och Bibelns
      berättelse om är Jesus instiftar nattvarden (instiftelseorden) samt med utdelandet av det välsignade brödet
      och vinet. Måltiden leds av en präst och firas vanligen i församlingens gemenskap, men kan även firas i
      enskildhet. När människan i tro deltar i denna måltid får hon del i det som Jesus Kristus själv gav sina
      lärjungar när nattvarden instiftades: gemenskap, syndernas förlåtelse och ett evigt liv.
      Enheten i måltiden är ett tecken för den synliga enhet kyrkan strävar efter och för världens enhet.
      Delandet av brödet vid Guds bord får konsekvenser för hur brödet delas i världen. Blicken är riktad mot
      den himmelska måltidens fullkomlighet.
      Svenska kyrkan har ett öppet nattvardsbord. Alla som är döpta i Faderns, Sonens och den heliga Andens
      namn inbjuds till måltiden.

      Radera
    3. Ja, befriande evangelium!

      Radera
  2. Judith!
    Så förståndigt att du gick ut i trädgården! Där är allt mer självklart och stora under syns i det vackra. Det som retar mig som är så lättirriterad är alla främmande ord. Varför krångla till bibeltexter, som är så tydliga för en västgöte? Gud är vår fader utan att blanda in "metafor". Kristi kropp för mig utgiven är bättre att höra än något om metaforer. Jag vill hellre höra om försoningen genom blodet än tillkrånglat om metaforer. Storasysterivassen skriver också om denna artikel/intervju med K.G. Hammar.
    Allt gott önskar
    Gunnel

    SvaraRadera
  3. Tack, Gunnel!
    Ja ibland är det enklaste också det största.

    SvaraRadera
  4. Judith – som alltid är dina inlägg mycket tankeväckande.

    Så här definieras ”metafor” i NE:s ordbok: ”uttryck som används för något som liknar det som uttrycket egentligen står för”.

    För mig som katolik ”är vår Herre Jesu Kristi kropp och blod tillsammans med hans själ och hans gudom sannerligen, verkligen och väsensmässigt och följaktligen Kristus i sin helhet närvarande” - för att citera Katolska Kyrkans katekes.

    Det ser jag som något helt annat än en metafor. Bilden av din trädgård är väldigt bra och talande. För precis så som din trädgård är det med Kristus: ingen metafor, utan en högst verklig närvaro.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar, Bengt. Jag försöker verkligen förstå även de teologiska språk- och tankesätt som inte är mina egna. Men ibland tror jag att vi gör det krångligare än vad det behöver vara. Som i det här fallet, till exempel.

      Radera
  5. thanks for sharing..

    SvaraRadera