tisdag 10 juli 2012

Katal, katela, katalta, katalt...

Jag är vad man skulle kunna kalla en språknörd. Jag älskar språk, älskar att lära mig ord och uttryck på andra tungomål än mitt eget. Älskar - det är sant - att gräva ner mig i komplicerade grammatiska system. Logiken! Skönheten!

Språklektionerna i skolan var underbara. Svenska, engelska, franska, tyska. Tre års latinstudier på gymnasiet gav mig en allmän språk- och kulturförståelse som jag har svårt att se att jag kunde fått på något annat sätt.
När jag kom till teologen i Lund var det självklart för mig att jag skulle dubblera och läsa både grekiska och hebreiska. Språkterminerna var hårda och alla språkliga kurser höll ett högt tempo, och jag är innerligt glad att jag hade mycket gratis från framförallt latinstudierna. Men vad jag lärde mig! Hebreiskan öppnade en helt ny förståelse för mellanösterns språkvärld och kultur, så annorlunda den europeiska! Språket och kulturen sitter i kroppen, känslorna i magen, i hjärtat. Genom hebreiskan fick jag också en liten ingång till arabiskan, detta fantastiskt vackra språk! Arabiska står fortfarande på önskelistan, sedan har jag läst alla de klassiska språken.

Varför skriver jag detta? För att kravet på att prästkandidater skall läsa minst ett av bibelns grundspråk verkar vara ifrågasatt. Den senaste månaden har det förts en diskussion i kyrkans tidning i ämnet. Svenska kyrkans forskningschef, Ann-Louise Eriksson, ifrågasätter kravet på studier av bibelns grundspråk och hänvisar istället till bland annat "goda bibelkommentarer". Här länkar jag till några debattartiklar som följt:

http://www.kyrkanstidning.se/debatt/radda-bibliska-grundsprak
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/kravs-mer-en-termins-studier
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/obligatoriskt-med-sprak
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/oarligt-forneka-betydelsen-av-grekiskan
http://www.kyrkanstidning.se/debatt/dubios-utbildningssyn

Utöver det faktum att jag älskar att böja verb och lära mig grammatiska regler och alla dess undantag, så menar jag att studier av de bibliska grundspråken nödvändiga för Svenska kyrkans prästkandidater för att:

* Det ger en unik inblick och förståelse för den kultur i vilken de bibliska texterna har sitt ursprung. Även om det inte blir mer än en inblick har det ett näst intill oskattbart värde för en blivande predikant.
* Om inte prästerna själva har studerat grundspråken sitter vi i knät på den akademiska teologin och exegetiken. En kyrka i Luthersk tradition skall, om någon, försvara varje människas rätt till bibelordet. Där har prästen ett särskilt läroansvar. Om prästen inte kan svara sin församling vad det står i grundtexten är det något galet.
* Svenska kyrkans prästutbildning är redan idag i det kortaste laget. Vår akademiska skolning ligger på en låg nivå om man jämför med våra tyska och engelska kollegor. Det är pinsamt. Att förkorta den ytterligare är inte lösningen, snarare det omvända.

Ett argument för att inte studera grundspåken skall vara att man med språkstudier skulle ge sken av att det finns "fasta" tolkningar. Ingenting kunde vara mer fel. Är det något som språkstudierna ger förståelse för är ju att det ofta förhåller sig tvärtom, att det ofta föreligger flera tolkningar!

Tänk när Martin Luther första gången fick läsa Nya testamentet på grekiska. Tänk när han satt där inlåst och översatte vers efter vers, från grundspråket till tyska. Man behöver inte vara en hopplös språkälskare för att rysa vid tanken.
Skall vi bli den generation som anser sig inte behöva sådant? Som tycker att man lika gärna kan läsa en kommentar istället? Vems kommentar, förresten? Skall vi bli den generation som vänder den lutherska traditionen ryggen? Det tänker inte jag gå med på.




13 kommentarer:

  1. Att läsa kommentarer innebär att vi tar intryck från varandra att vi kan ta till oss vad andra skriver och se andra möjliga tolkningar. Det finns en stor vishet i det, istället för att tro att jag läser språket på grundspråket till skillnad från dig som inget förstår.
    Men jag håller med om att vå prästutbildning är för kort.
    /åsa carmesund

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Åsa för din kommentar! Självklart läser en god exeget olika bibelkommentarer vid sidan av både grundspråk och översättning. Dumt vore det väl annars. Men kommentaren är en kommentar, även den en tolkning. För att få det vidaste perspektivet måste vi vara så nära källan som möjligt. Och självklart ser vi inte på varandra som "någon som inget förstår". Det jag vill ha sagt är att språk öppnar dörrar, låt oss inte förlora den insikten.

      Radera
  2. Judith – ditt kloka och välskrivna inlägg gör mig alldeles varm om hjärtat. Dessutom böjer du ”katal” alldeles korrekt! Jag tror att jag ska skriva ut din bloggpost och rama in den ...

    Förut kunde jag märka ett visst motstånd även hos prästkandidaterna mot att läsa hebreiska. Det kanske finns fortfarande. Grekiska gick väl an – många hade viss kunskap med sig från skolan. Dessutom skrevs det i varje fall från vänster till höger …

    Jag tror att mycket skulle vinnas om man i undervisningen gjorde tydliga kopplingar mellan gammaltestamentlig hebreiska och den nyhebreiska som talas idag. Också – som du själv nämner – till ett annat semitiskt språk, arabiskan, som dessutom är ett världsspråk. Det skulle stimulera de studerande, och ge dem nya och intressanta aspekter på hebreiskan. Det går t.ex. inte att läsa en notis i en israelisk dagstidning utan att associera till något i Gamla Testamentet. Och vice versa: att läsa GT på hebreiska länkar omedelbart till nutiden.

    Mycket mer kan ordas om detta, men det här är bara en kommentar, för att uttrycka min glädje över ditt inlägg. ”Toda rabba, umazal tov!”

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Bengt!
      Det är väl problemet med de s.k. "döda" språken - att vi inbillar oss att de inte spelar någon roll för språk och kultur idag, när de tvärtom utgör själva fundamentet. Jag tror därför att det är viktigt med kopplingen till nutid, och exv arabiskan är ju som du skriver ett världsspråk (snart att jämföra med engelskan?).

      Radera
  3. Bra Judith!
    Att leta nära källan är viktigast för både en exeget, vetenskapsman eller -kvinna och en VDM. Jag hittar ständiga nya guldkorn i texten som inte alltid kommentarer finner.
    Jag har skrivit ett kort inlägg som berättar om språkens förunderlighet: http://typ.nu/blogg/som-en-kompositor-utan-ackordslara/
    Hoppas att du fortsätter att skriva kloka inlägg!
    Om du finner mina inlägg läsvärda, får du gärna lägga min blogg till din lista. Din blogg ligger redan hos mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Lägger genast till din blogg...:)

      Radera
  4. utan att jag själv är insatt i språken håller jag fullständigt med dig. vem ska vi som inte är prästutbildade bolla tolkningsfrågor med om inte det finns präster som läst grundspråken. såpass förstår jag eller vet att det inte finns ord för allt i alla språk. språk är otroligt intressant och viktigt. ryser lite vid tanken om det inte anses lika viktigt i framtiden. jag tror att om vi känner till dåtiden så förstår vi även nutiden bättre.
    tack för att du står på dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så, Åshild! Känner vi dåtiden förstår vi nutiden bättre. Tack!

      Radera
  5. Ja, med vem skall en gammal gumma få prata om grundtexten? Jag hittade en ung kille på "nätet" Pär Stenberg och blev lycklig. Tänk, att få fråga om prepositioner!

    Tack Judith! Jag hittade dig hos Fjärde väggen.

    SvaraRadera
  6. P.S.
    Inte en punkt, inte ett mellanslag får fattas i datan för att komma rätt. Hur viktigt är det då inte att hålla fast vid Jesu ord, att han fullkomnat lagen utan ändringar!

    Jag trodde, att jag kunde rätta till en punkt i min adress men det går inte! Rätt adress är:
    www.gunnelsplats.wordpress.com
    D.S.

    SvaraRadera
  7. Anmäler avvikande åsikt!

    Det är väl bra att språknördarna får sitt till synes omättliga behov uppfyllt, men vi andra då? Vi som tycker att detta med språk, grammatik och böjningar är något av det tråkigaste som finns, att det inte ger något, ja att det rentav är Djävulens eget påhitt?

    Har läst tyska i 6 år (högstadiet och gymnasiet) och inte kan jag påstå att det har gett mig några särskilda insikter i tyskt samhällsliv och kultur. På vilket sätt skulle jag plötsligt få denna insikt om det dåtida hellenistiska området av 4 månaders studier av nytestamentlig grekiska?

    Nej, ge mig istället studier som jag kommer att använda, exempelvis i kristendomens historia eller dogmatik!

    För det är väl präst jag utbildar mig till, och inte språkvetare?

    (Ursäkta tonen, men jag har tröttnat lite grann på hur det är "fint" med språk, och "fult" med annan teologi hos vissa exegeter...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Jag vill på inget sätt ställa språkstudierna emot dogmatiken eller kyrkohistoria. Tvärtom är dessa ämnen de viktigaste i prästutbildningen enligt min mening. Men som församlingspräst har du en väldigt viktig roll som lärare. Att känna till grundspråken handlar för mig om trovärdighet som predikant och som lärare, likaväl som kunskap och insikt i kyrkohistoria och dogmatik. Eller skall vi hänvisa kyrkfolket till "goda kommentarer" också?

      Radera